Som STUK-anställd i mer än 30 år: Elina Martikka
På Strålsäkerhetscentralen (STUK) trivs man länge och den genomsnittliga arbetstiden är nästan 15 år, berättar STUKs personalrapport från i fjol. För flera STUK-anställda har karriären hos STUK dock fortsatt i flera decennier. En av STUK-veteranerna är Elina Martikka, chef för internationella ärenden, vars karriär har varit händelserik och färgad av många olika uppgifter – och ständig förändring.
Elina började arbeta på STUK i oktober 1989. Ett år tidigare, 1988, hade Elina utexaminerats från Jyväskylä universitet, där hon hade studerat kärnfysik och matematik. I början av sina studier var Elinas ursprungliga plan att bli lärare. Pedagogik kändes dock inte som något för henne. Efter lite övervägande kompletterade hon de matematiska läroämnena med informationslära som strax innan hade startats vid universitetet. Och hur det nu kom sig blev Elina informatör på Strålsäkerhetscentralen vid dess dåvarande informationsenhet – i en situation där behovet av information om kärnkraft och intresset för ämnet hade ökat avsevärt i och med kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986.
Under sin STUK-karriär har Elina hittills också arbetat som inspektör, kontorschef, projektchef, chefredaktör för Alara-tidningen, i beredskapsuppgifter och i mångsidiga internationella uppgifter. Hon har deltagit i det Internationella atomenergiorganets (IAEA) och Europeiska kommissionens evenemang i Finland och i många länder i världen, representerat Finland i olika delegationer tillsammans med ministerier, förberett kontrollen av kärnmaterial vid världens första slutförvaringsanläggning för kärnbränsle och deltagit i inrättandet av myndighetstillsyn i flera länder.
Att främja världsfreden som mål
Efter arbetet som informatör och två mammaledigheter övergick Elina sommaren 1994 till uppgiften som inspektör inom kontrollen av kärnmaterial, utan att egentligen känna till uppgiftens innehåll i förväg. ”Det helt enkelt lät så intressant”, skrattar Elina. Finland var på väg att gå med i Europeiska unionen och därmed i Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) övervakningssystem. I sin nya roll fick Elina delta i inspektionsrundor med både IAEA:s och Euratoms inspektörer. För Elina var interaktionen och de olika förhandlingssituationerna mycket inspirerade. Arbetet lärde henne.
”Jag lärde mig enormt mycket om vad internationell kontroll av kärnmaterial, safeguards, är och hur kärnkraftverk fungerar. Jag var tvungen att lära mig internationella avtal, såsom icke-spridningsavtalet, Euratom-avtalen och övervakningsavtalet inklusive tilläggsprotokoll som förhandlats fram utifrån icke-spridningsavtalet, så att jag visste vad som gjordes och på vilken grund.”
Den unga inspektören hade en tydlig vision om vikten av sitt arbete. "Jag minns när jag deltog i en utbildning där alla skulle berätta något om sig själv. Jag sade att jag vill utföra arbete där jag kan främja världsfreden. De flesta av lyssnarna smålog. Men nu har ju yttrandet blivit ett faktum. Strål- och kärnsäkerhetsmyndigheternas arbete kan faktiskt göra världen en säkrare plats.”
Under förändring, från förändring, till förändring
År 1998 blev Elina chef för kontoret för kontroll av kärnmaterial och blev åter en del av stora förändringar och utmaningar. IAEA:s tilläggsprotokoll (Additional Protocol) till avtalet om kontroll av kärnmaterial ändrade karaktären på hela kontrollen och krävde förhandlingar om bland annat lagstiftningen. Tilläggsprotokollet garanterar mer omfattande information till IAEA om funktioner med anknytning till användning av kärnenergi och trädde i kraft i Finland och EU:s medlemsstater år 2004.
Elina lämnade sin mångsidiga uppgift som kontorschef år 2018 för att fokusera på internationell verksamhet och projekt, såsom att leda samarbetet med Saudiarabien och samordna internationella ärenden. Samarbetsprojektet inleddes i början av 2014 med målet att utveckla en kompetent strål- och kärnsäkerhetsmyndighet för Saudiarabien. Sedan februari 2022 har Elina varit chef för STUKs internationella samarbete. Uppgiften är ny och har som mål att samordna STUKs mångsidiga internationella verksamhet och experttjänstuppgifter. Elina hade varit chef för den nya enheten i endast 24 dagar när världen förändrades efter att Ryssland anfallit Ukraina; samtidigt förändrades en stor del av enhetens verksamhet och hela den internationella verksamhetsmiljön.
Elina minns hur hon i början av sin karriär hoppades på regelbundenhet och förutsägbarhet i sitt arbete. ”Jag ville inte prata engelska eller resa. Och här är jag nu, med i internationella nätverk och projekt”, konstaterar Elina.
Familjen är den viktigaste uppbackaren och inspiratören
Elina har många oförglömliga minnen och roliga berättelser från karriären på STUK. ”Borde jag nämna att den mest oförglömliga händelsen är att jag träffade min make i STUKs korridorer?” Om vi nu ändå håller oss till arbetsuppgifterna.
År 1995 arbetade Elina som ung inspektör med representanter för Euratom och IAEA vid kärnkraftverket i Lovisa. "Vid den tiden käbblade dessa parter lite om hur saker ska göras och vem av dem har mer beslutanderätt”, beskriver Elina. Syftet var att verifiera använda bränsleknippen vid anläggningen. IAEA:s inspektör ville inleda kontrollerna till höger och Euratoms representant till vänster. Slutligen frågade representanten för anläggningen i Lovisa Elina vad de nu ska göra i en sådan pattställning. Då kom Elina, mamma till två och fyra år gamla barn, med ett förslag: ”Vi kan ju göra så att vi börjar i dag till höger och i morgon till vänster”, konstaterade Elina energiskt. Och det fungerade, precis som en liknande diplomatisk förhandling med barnen. Man ska alltså alltid komma ihåg vad man lärt sig som förälder! Elina betonar också att trots att arbetet alltid har varit viktigt för henne, är familjen och det stöd och den uppmuntran hon får från familjen ännu viktigare.
På STUK upplever Elina att hon har kunnat göra saker som betyder något. ”STUK har flexibilitet, det har varit möjligt att växa och utvecklas här och dela med sig av det kunnande som man själv samlat på sig och fått från andra.”