Arbeta för ett strålsäkert Östersjön
Östersjön har varit föremål för intensiv radioekologisk forskning sedan slutet av 1950-talet. Olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl 1986 ökade intresset ytterligare, eftersom Östersjön fick det mesta radioaktiva nedfallet från olyckan bland alla världens havsområden.
Under de senaste decennierna har halterna av konstgjorda radioaktiva ämnen märkbart minskat. Detta beror på att ämnenas aktivitet naturligt har minskat via radioaktiv halveringstid och att en del av de radioaktiva ämnena har sjunkit till havsbottnen.
Det är nästan omöjligt att minska den återstående radioaktiviteten genom praktiska åtgärder; däremot är övervakning, forskning och samarbete för att skydda Östersjön viktigt. Östersjön och dess levande organismer är mer mottagliga för föroreningar i händelse av olyckor som kan leda till radioaktiva utsläpp på grund av den låga vattennivån, en liten vattenomsättning och bräckt vatten.
Östersjön är säker för människor när det gäller strålning
Alla Östersjöländer har ratificerat Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö. Kommissionen för skydd av Östersjöområdets marina miljö eller Helsingforskommissionen (HELCOM) samordnar det internationella samarbetet för att verkställa konventionen. Strålsäkerhetscentralen (STUK) deltar i det internationella Östersjösamarbetet som radioaktivitetsexpert och ansvarar för Finlands andel av övervakningen. På STUK arbetar cirka fem personer med radioaktivitet i Östersjön.
Finlands andel är att årligen ta cirka 100 prover av Östersjöns vatten, bottensediment, fisk och andra organismer, analysera radioaktivt material i dem och rapportera resultaten till kommissionens databas. Proverna tas ombord på forskningsfartyget Aranda och i närheten av kusten av STUK eller lokala provtagare. Dessutom upprätthåller STUK ett utsläppsregister där utsläppen av radioaktivt material från alla kärnkraftverk som är verksamma omkring Östersjön rapporteras årligen. Förbättringar i hanteringen av utsläpp från kärnkraftverk har haft en positiv inverkan på situationen i Östersjön. År 2022 upptäcktes små mängder radioaktivt material från kraftverk i prover som samlats in från den marina miljön, och dessa mängder har redan minskat under lång tid.
Det mest betydande konstgjorda radioaktiva materialet i Östersjön är cesium-137 (Cs-137) och det näst mest betydande strontium-90 (Sr-90). Även om halterna av artificiella radioaktiva ämnen i Östersjön fortfarande är höga jämfört med andra havsområden, är Östersjön säker för människor när det gäller strålning. Till exempel är nivåerna av radioaktivitet som mäts i fisk mycket låga. Den interna stråldosen från fisk i Östersjön till finländarna var mindre än 0,0005 millisievert (mSv) år 2022. Som jämförelse kan nämnas att den totala stråldosen i Finland är cirka 5,9 millisievert per år. När det gäller radioaktivitet i vatten och fisk har Östersjön redan återgått till närheten av sin status före Tjernobyl.