Det finska företaget Steady Energy utvecklar en egen småskalig kärnkraftsanläggning som marknadsförs för at producera fjärrvärme för städer. Strålsäkerhetscentralen har granskat beskrivningen av anläggningen och bedömt säkerheten med hjälp av den modell som föreslås i den nya kärnenergilagen. Resultaten är att anläggningen kan utformas så att den uppfyller säkerhetskraven.
I höstas begärde Steady Energy en så kallad konceptuell bedömning av sitt kärnkraftsanläggningsprojekt från Strålsäkerhetscentralen (STUK). Konceptuell bedömning är ett förfarande som föreslås införas i den nya kärnenergilagen, där STUK bedömer redan före behandlingen av byggnadstillståndet om anläggningen har förutsättningar att uppfylla säkerhetskraven.
Utformningen av Steady Energys LDR-50-anläggning är fortfarande pågående, vilket gjorde det omöjligt för STUK att genomföra en konceptuell bedömning enligt den nya lagen. STUK använde dock det planerade konceptbedömningsförfarandet som grund för sin analys.
Projektledaren Minna Tuomainen konstaterar att bedömningens resultat visar att LDR-50:s lösningar för kärn- och strålsäkerhet, säkerhetsarrangemang, beredskapsarrangemang samt övervakning av kärnmaterial är sådana att de kan utformas så att de uppfyller säkerhetskraven. Detsamma gäller även Steady Energys organisation. Även om företaget ännu inte är redo att leverera en kärnkraftsanläggning, har det potential att utvecklas till en sådan leverantör.
Minna Tuomainen betonar att bedömningen av LDR-50-anläggningen var ett värdefullt arbete för STUK på flera sätt.
"För det första fick vi möjlighet att redan i ett tidigt skede bekanta oss med anläggningen som eventuellt kan komma att ansöka om tillstånd i Finland senare", säger Minna Tuomainen. Hon anser också att det var nyttigt för STUK att praktiskt testa konceptbedömningen och att erfarenheterna kan utnyttjas vid utvecklingen av lagstiftningen.
Nästa steg för LDR-50-anläggningen är en internationell granskning där STUKs bedömning kommer att användas. Förutom att bedöma reaktorn försöker man hitta sätt på vilka myndigheter i olika länder kan dra nytta av varandras arbete.
