Radioaktiviteten i saluförda naturprodukter

De viktigaste livsmedelsgrupperna med tanke på stråldos är naturprodukter och dricksvattnet. STUK övervakar radioaktiviteten i saluförda livsmedel genom att en gång om året köpa olika naturprodukter, såsom bär, svamp, vilt och fisk, i Helsingfors, Tammerfors och Rovaniemi.

Maximivärden för livsmedel

Haltgränsen för cesium-137 i livsmedel som importeras till Europeiska unionen är i kommissionens förordning 600 becquerel per kilo (förordningen 733/2008, förordningen gäller till slutet av mars 2020 genom förordningen 1048/2009). Enligt rekommendation av EU:s kommission ska denna samma haltgräns efterföljas inom EU-områdets marknader för naturliga livsmedel (rekommendation 2003/274/Euratom).

Halterna av cesium-137 (Cs-137) i naturprodukter som en gång om året på hösten köpts i affärer och torg i Helsingfors, Tammerfors och Rovaniemi varierar mellan olika produkter. Mängden cesium i skogsbär är liten jämfört med svampar samt vilt- och renkött och därför mäts bär numera endast vart femte år (senast 2018).

Aktivitetshalterna av cesium i svampprover kan i vissa fall överskrida EU-kommissionens rekommenderade gränsvärde på 600 becquerel per kilo (Bq/kg), men inte ens en stor konsumtion av skogssvamp ökar märkbart den årliga stråldosen. Kalkylmässigt är cesiumdosen för den som konsumerar 6 kg skogssvamp per år under 40 mikrosievert. Detta är mindre än en procent av finländarnas genomsnittliga årliga stråldos.

Information om åtgärder för att i hushållen minska Cs-137 som finns i svamp hittas på Livsmedelsverkets webbplats.

Cesiumhalten i vilt- och renkött beror på djurets föda, men i allmänhet hamnar halten på under 600 Bq/kg.

Cesiumhalterna i insjöfisk varierar runt om i Finland och även i sjöarna. De största halterna observeras i stora rovfiskar. Aktivitetshalterna av cesium är låga i Östersjöfisk.

Cs-137-halter (Bq/kg färskvikt) i prover som skaffats i livsmedelsaffärer år 2022.