​​​​​​​Strålningens hälsopåverkan

Hälsoskador av strålning beror till stor del på skador i cellens arvsmassa, det vill säga i DNA-molekylen. En del av DNA-skadorna avhjälps och alla DNA-skador orsakar inte följder för hälsan. Strålning kan orsaka en bestående genförändring, en mutation. Ackumulering av flera mutationer kan leda till utveckling av cancer. Vägen till cancer är en lång och komplicerad process och flera andra faktorer utöver strålning inverkar på slutresultatet.
Leukemi och sköldkörtelcancer hos barn kan uppkomma redan två år efter exponeringen. Övriga typer av cancer kan ha en latenstid på över tio år.
    
Information om cancerrisk har erhållits från studier av befolkningsgrupper som utsätts för strålning i olika sammanhang. De viktigaste av dessa är människor som överlevde atombomberna i Hiroshima och Nagasaki, patienter som exponerats inom medicinsk verksamhet samt människor som exponeras för strålning i sitt arbete.

Cancerrisken vid små stråldoser kan inte i praktiken iakttas bland befolkningen, eftersom cancer är en så allmän sjukdom och effekten av små stråldoser försvinner bland andra faktorer som orsakar risk för cancer (statistiskt ”brus”). I Finland har man sedan år 1953 följt upp förekomsten av olika typer av cancer i Cancerregistret. Årligen insjuknar cirka 35 000 människor i cancer (Finlands cancerregister 2023). Till exempel nedfall från Tjernobyl, som ger finländarna en genomsnittlig totaldos på två millisievert (mSv) under 80 år, kan uppskattas orsaka några tiotals eller hundratals cancerfall i Finland under samma tid. Under samma tid insjuknar dock en miljon människor i cancer av andra orsaker, vilket innebär att effekten av Tjernobyl-olyckan blir endast en teoretisk kalkyl.

m en människa utsätts för låga stråldoser till exempel i sitt arbete, och senare insjuknar i cancer, är det ytterst osannolikt att orsaken skulle vara just den arbetsrelaterade exponeringen.

Om huden utsätts för stora mängder UV-strålning och huden blir bränd ökar risken för att insjukna i hudcancer.

Mer information om UV-strålning

Radon är en osynlig och luktfri radioaktiv ädelgas som finns i marken och som kan tränga in i inomhusluften i byggnader. Ungefär två tredjedelar av den stråldos finländare får orsakas av radon i inomhusluften. Långvarigt boende i bostäder med hög radonhalt ökar avsevärt risken för lungcancer. I Finland insjuknar årligen 150–270 personer i lungcancer på grund av radon.  Stråldosen till lungorna ökar risken för lungcancer. Ju högre radonhalten är och ju längre tid man vistas i den, desto större blir risken.

Mer information om radon och lungcancer

Ifall hela kroppen exponeras för en mycket hög stråldos (över en sievert, det vill säga 1000 millisievert) under en kort tid, utvecklas strålsjuka. Dödligheten är mycket sannolik om en människa får en stråldos på mer än 8 sievert under en kort tid. Strålsjuka beror på omfattande celldöd. De organ vars celler ständigt förnyas är känsligast för strålning, såsom benmärgen och tarmkanalen.

Inte ens strålningsexponering för en hög dos kan omedelbart detekteras, eftersom människan inte har ett sinne som känner igen strålning. Det första symtomet på strålsjuka är illamående, som börjar inom ett par timmar. Egentlig strålsjuka utvecklas först efter ett par veckor. Symtomen beror på försvagad benmärgsfunktion. Antalet olika blodkroppar minskar starkt, vilket leder till infektioner och blödning. Även tarmarnas slemhinna skadas, vilket leder till diarré. Sjukdomen kan leda till döden inom cirka en månad. Med högt specialiserad vård kan prognosen förbättras.

Stråldoser som lett till lokala vävnadsskador, strålsjuka eller dödsfall har orsakats då vanliga medborgare ovetande har hanterat starka strålkällor, avsedda för industriell eller medicinsk användning. Sådana olyckor har aldrig inträffat i Finland.

Under graviditet skall man undvika onödig exponering för strålning, eftersom exponering under fosterstadiet medför ökad risk för barnet att senare insjukna i cancer. Låga stråldoser (<50 mGy) har inte visats påverka risken för missbildningar.

I det känsliga stadiet av fosterutvecklingen, dvs. tidig graviditet (under den 2:a till 8:e graviditetsveckan), kan en högre stråldos orsaka störningar i fostrets tillväxt och nervsystemets utveckling. Andra utvecklingsstörningar har iakttagits först efter mycket höga doser (flera gray).

Exponering för strålning i ett mycket tidigt skede, innan graviditeten ännu konstaterats, kan orsaka tidigt missfall. Om graviditeten fortsätter och fostret inte i fortsättningen exponeras för strålning är barnet med all sannolikhet friskt.

Om man håller en stark strålkälla i handen, kan det leda till en allvarlig strålskada efter en mycket kort stund. Skadan syns emellertid inte genast. På den första dagen förekommer rodnad i det skadade hudområdet. Blåsor i huden kan uppkomma först efter ett par veckor. Vården av strålskador är svår och långvarig. Ännu ett år efter kan nya nekroser utvecklas i det exponerade området, om blodcirkulationen i området är förstörd. I vävnad som har exponerats för strålning samlas också ofta bindväv, vilket kan störa kroppens funktion på många sätt.

Höga stråldoser som används vid strålbehandling kan öka förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar. I nyligen genomförda undersökningar har man fått bevis på att även lägre stråldoser kan öka risken för sjukdomar i blodcirkulationsorganen Tills vidare är de vetenskapliga bevisen dock varken entydiga eller obestridliga. UNSCEAR (United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation) bereder en vetenskaplig bedömning av små stråldosers inverkan på hjärt- och kärlsjukdomar.

I ett flertal undersökningar har man rapporterat om att det är vanligare bland grupper som arbetar med strålning att den bakre delen av ögats lins blir grumlig. Hos de personer som arbetade med att städa upp efter olyckan i Tjernobyl har man konstaterat att ögats lins har blivit grumlig, det vill säga starr, vars uppkomst kan bero på strålningsexponering. Personer som utför medicinska åtgärder, såsom interventionskardiologer och interventionsradiologer, exponeras för strålning i sitt arbete. Även ögats lins exponeras ofta för strålning, vilket kan leda till utveckling av starr om dosen är tillräckligt hög. Den strålningsdos som riktas mot ögat kan effektivt minskas genom att man använder skyddsglasögon eller annan skyddsutrustning. I en finländsk undersökning var risken för att linsen skulle bli grumlig hos läkare som i sitt yrke exponeras för strålning inte högre än för andra läkare. Skillnaden jämfört med de rapporterade undersökningarna från andra länder kan bero på att den intecknade dosen i den finländska undersökningen var betydligt mindre.