Bekämpning av strålningens hälsoskador

Hälsoeffekterna som orsakas av strålning kan delas in i direkta hälsoskador och slumpmässiga sena effekter. Direkta effekter är definitiva skadeverkningar, vävnadsskador till följd av omfattande celldöd. Slumpmässiga effekter är statistiska skadeverkningar som orsakas av en förändring av genomet i en enda cell. Med skyddsåtgärder som vidtas vid rätt tidpunkt kan man avsevärt minska strålningens skadliga effekter på hälsan.

Läs mer om skyddsåtgärder på sidan Verksamhet i en nödsituation med strålrisk.

I en nödsituation med strålrisk kan man exponeras för strålning externt till exempel från ett moln som innehåller radioaktiva ämnen när det passerar, från radioaktiva ämnen som fallit ned på marken och ytor eller från en oskyddad strålkälla. Radioaktiva ämnen kan också komma in i kroppen (intern exponering) till exempel genom inandningen då ett moln som innehåller radioaktiva ämnen passerar, genom livsmedel som kontaminerats med radioaktiva ämnen eller genom absorption genom huden.

Direkta dvs. deterministiska skador

Skadorna som orsakas av joniserande strålning är deterministiska när exponeringen är plötslig och stor. Deterministiska skador inkluderar till exempel strålsjuka och strålskada.

Strålsjuka är ett livshotande tillstånd som orsakas av stor, plötslig exponering av hela kroppen. Benmärgen förstörs och det blir brist på alla blodkroppar. Dessutom skadas tarmarnas slemhinna och det uppstår sår i tarmen. Strålsjuka är mycket sällsynt och har aldrig inträffat i Finland.

Brännskador är en annan stor strålningsrelaterad risk. Om en kraftig strålkälla kommer i direkt kontakt med huden är till och med kortvarig kontakt tillräcklig för att orsaka en brännskada. Skadan är dock inte genast tydlig och man kan inte ens förnimma exponeringen, till skillnad från när man rör ett hett föremål. Det går flera timmar innan den exponerade huden börjar rodna, och det tar ett par veckor för egentliga brännblåsor att utvecklas.

I en allvarlig olycka vid ett kärnkraftverk, där radioaktiva ämnen har spridit sig över ett stort område i miljön, kan en oskyddad person endast på olycksplatsen och i dess närhet få en så stor stråldos att den har en omedelbar inverkan på hens hälsa. Symptom skulle förekomma inom en radie på högst 20 kilometer från anläggningen.

Som ett resultat av användningen av ett kärnvapen kan oskyddade människor få strålsjuka inom en radie på till och med några hundra kilometer från platsen där kärnvapnet sprängdes.

När det gäller strålskydd är det viktigt att säkerställa att ingen exponeras för kraftiga strålkällor eller på annat sätt för doser som är så stora att direkt skada är möjlig. I praktiken ligger dock eventuella stråldoser oftast långt under tröskelvärdena för direkta skadliga effekter. Då är syftet med skyddsåtgärderna att hålla cancerrisken så låg som möjligt. Risken för ärftliga skador beaktas också.

Deterministisk skada

Nödvändig, oundviklig, direkt skada, tidig skada. Skadorna som orsakas av joniserande strålning är deterministiska när exponeringen är plötslig och stor. Deterministiska skador inkluderar till exempel strålsjuka och strålskada. Jfr stokastisk skada.

Slumpmässiga dvs. stokastiska skador

De flesta typer av cancer kan orsakas av strålning. Detta har fastställts genom att observera stora grupper av människor som utsatts för strålning i flera decennier. Om å andra sidan en person som har utsatts för strålning insjuknar i cancer vid något skede av sitt liv, är det omöjligt att veta om just denna tumör har orsakats av strålning. Cancer är en mycket vanlig sjukdom, och cancer orsakad av strålning kan inte skiljas från cancer som har uppstått på något annat sätt.

Även om en person har utsatts för en ganska stor dos är det osannolikt att cancer som framkommer i äldre ålder har orsakats av strålning. Strålning orsakar endast en liten statistisk ökning av den allmänna cancerprevalensen. Cancer framkommer inte förrän flera år efter exponeringen, men den extra risken kvarstår för resten av livet.

Även en allvarlig olycka vid ett kärnkraftverk i Finland eller i ett närbeläget område skulle inte utgöra en omedelbar hälsorisk i vårt land. I en sådan olycka syftar skyddsåtgärderna främst till att minska de sena effekterna. Skyddsåtgärder som minskar strålningsexponeringen bland en stor grupp människor är motiverade för att minska risken för cancer, oavsett om ökningen någonsin är statistiskt synlig. Individens risk för att insjukna i cancer är dock liten i alla situationer.

Eftersom cancer är en vanlig sjukdom kan en ökning av cancer orsakad av låga stråldoser inte upptäckas statistiskt. Ett undantag från detta är sköldkörtelcancer hos barn, som är mycket sällsynt under normala förhållanden. Sköldkörtelcancer orsakas av radioaktiv jod. Om det förväntas stora mängder radioaktiv jod i utomhusluften på ett visst område i Finland, uppmanar myndigheterna människor att inta en medicinsk jodtablett. Mer information om intag av jodtabletter finns på sidan Jodtabletter skyddar sköldkörteln.

Stokastisk skada

Slumpmässig, statistisk skada, långtidsskada. Stokastisk skada från joniserande strålning är cancer som framkommer som en sen effekt eller en ärftlig skada som orsakas av cellskador i könscellslinjen. Till exempel om alla i en befolkningsgrupp på 1 000 personer får en stråldos på 20 millisievert (mSv), kommer 1–2 personer i denna grupp enligt den nuvarande riskbedömningen att insjukna i cancer som orsakas av strålning.

Exempel på stråldoser

Stråldosen beskriver den hälsorisk som strålningen orsakar. Enheten för detta är sievert (Sv). Dosen meddelas ofta som tusendels sievert, dvs. millisievert (mSv), eller miljondels sievert, dvs. mikrosievert (µSv).

Dosens storlek	Vad dosen orsakar
0,01 mSv	Den dos som patienten utsätts för vid röntgenfotografering av tänderna
0,1 mSv	Den dos som patienten utsätts för vid röntgenfotografering av lungorna
2 mSv	Den dos kosmisk strålning som en person som arbetar i ett flygplan utsätts för per år
5,9 mSv	Den genomsnittliga stråldosen (radon i inomhusluften, röntgenundersökningar osv.) som finländare utsätts för per år
20 mSv	Den högsta tillåtna årliga dosen för en strålningsarbetare
1000 mSv	Om en person utsätts för denna dos inom mindre än ett dygn drabbas hen av symtom på strålsjuka (till exempel trötthet och illamående)
6000 mSv	Om en person utsätts för denna dos inom mindre än ett dygn drabbas hen av strålsjuka, som kan leda till döden

Exempel på strålningens dosrater

Dosraten anger hur stor stråldos en människa får inom en viss tid. Enheten för dosrat är sievert per timme (Sv/h).

Dosrat	Exempel
0,04–0,30 µSv/h	Naturens bakgrundsstrålning i Finland.
0,2–0,4 µSv/h	Om denna dosrat överskrids larmar strålningsmätarna i Finlands automatiska strålningsövervakningsnätverk. Alla mätstationer i Finland har en egen larmgräns som fastställs per station. I Finland är larmgränserna 0,2–0,4 µSv/h. Skillnaderna beror främst på nivån av radioaktivitet i jordmånen omkring sensorn.
5 µSv/h	Dosraten när man flyger på 10 kilometers höjd.
5 µSv/h	Den största dosraten som uppmättes i Finland under Tjernobylolyckan.
10 µSv/h	Vissa skyddsåtgärder vidtas. Till exempel ska man undvika att vara utomhus i onödan.
30 µSv/h	Dosrat som måste underskridas för att en patient som har fått radionuklidterapi ska få lämna sjukhuset. Dosraten mäts på en meters avstånd från patienten.
100 µSv/h	Skydd inomhus. Dessutom behövs det andra skyddsåtgärder, till exempel att tillträde till det farliga området förhindras.