Medicinska undersökningar
Röntgenundersökningar och -ingrepp
Röntgenfotografering av en patient är det vanligaste sättet att använda strålning inom hälso- och sjukvården. Det görs årligen totalt cirka 5,7 miljoner röntgenundersökningar och -ingrepp. Den vanligaste röntgenundersökningen är en intraoral undersökning av en enda tand eller några tänder som ligger intill varandra. Det utförs årligen cirka 1,8 miljoner undersökningar av denna typ. Allt som allt utförs det årligen cirka 2,2 miljoner röntgenundersökningar av tänder.
Vid sidan om tandröntgen är konventionella röntgenundersökningar allmänna. Den vanligaste konventionella röntgenundersökningen är thorax- dvs. lungröntgen som utförs cirka 0,5 miljoner gånger årligen. Mammografiscreening och olika röntgenundersökningar av extremiteterna är också vanliga. Det görs årligen totalt cirka 2,6 miljoner röntgenundersökningar.
Både tand- och nativröntgenundersökningar har minskat något i antal under de senaste åren. Däremot har antalet datortomografiska undersökningar (DT), undersökningar av blodkärlen med kontrastmedel och radiologiska ingrepp ökat markant. Under de senaste åren har dock antalet nativ- och tandröntgenundersökningar minskat snabbare än antalet andra röntgenundersökningar har ökat.
Den vanligaste typen av DT-undersökningar är undersökning av huvudet, av vilka det utförs cirka 180 000 varje år. Datortomografi av kroppen, buken och thorax är också vanliga. Det utförs årligen cirka 650 000 DT-undersökningar. Antalet undersökningar av blodkärlen med kontrastmedel uppgår till cirka 46 000 och det utförs cirka 65 000 radiologiska ingrepp som exponerar för strålning.
Radionuklidundersökningar
Det utförs årligen cirka 43 000 radionuklidundersökningar på patienter. De vanligaste radionuklidundersökningarna är diagnostisk avbildning av tumörer och undersökningar av benstomme, mjukvävnad och cirkulationsorgan. Det utförs relativt få radionuklidundersökningar på barn, cirka tusen per år. Under de senaste åren har antalet radionuklidundersökningar hållits någorlunda oförändrat från år till år. Under de senaste cirka tio åren har det skett en kraftig minskning i antalet gammaundersökningar och SPECT-undersökningar (single photon emission computed tomography) och på motsvarande sätt en ökning i antalet SPET-DT- och PET-DT-undersökningar.
De vanligaste radionukliderna som används i radionuklidundersökningar är Tc-99m, F-18 och I-123. Minskningen av antalet traditionella radionuklidundersökningar är också synlig som en minskning i användningen av Tc-99m-märkta radioaktiva läkemedel. Å andra sidan är det kraftigt ökande antalet PET-undersökningar synligt som en ökning av användningen av F-18.
Strålbehandling
I Finland får årligen cirka 40 000 patienter en cancerdiagnos. Av dessa ges ungefär hälften strålbehandling i samband med vården. Antalet patienter förväntas öka med några procent per år inom den nära framtiden.
Ungefär 3 000 patienter per år får radionuklidterapi.
Finländarnas strålningsexponering inom hälso- och sjukvården
Röntgenundersökningar och -ingrepp och radionuklidundersökningar har under flera år varit de största källorna till artificiell strålningsexponering. Befolkningens exponering kan bedömas genom att kombinera stråldoserna från samtliga undersökningar, multiplicerat med storleken i respektive undersökning.
Stråldosen som orsakas till befolkningsnivån, dvs. den kollektiva dosen, kan jämföras mellan olika år eller olika länder. Då rapporteras den kollektiva dosen vanligtvis per individ, som om strålningsexponeringen från undersökningarna är jämnt fördelad bland befolkningen.
Röntgenundersökningar och -ingrepp
Röntgenundersökningar och -ingrepp orsakar varje finländare kalkylmässigt en årlig effektiv dos på cirka 0,7 mSv. Sammantaget är finländarnas genomsnittliga årliga effektiva dos lite under 6 mSv.
Trots att det utförs många tandundersökningar och konventionella röntgenundersökningar orsakar dessa endast en liten del av den kollektiva dosen – tandundersökningarna står för mindre än en procent och de konventionella röntgenundersökningarna för cirka 10 procent. Däremot orsakades cirka 70 procent av den kollektiva effektiva dosen från röntgenundersökningar och -ingrepp av datortomografier. Eftersom datortomografier hela tiden blir allt vanligare ökar också deras andel av den kollektiva dosen.
Radiologiska och kardiologiska ingrepp utgör en liten del av det totala antalet undersökningar, men strålningsexponeringen de orsakar är större. På grund av detta är betydande ändringar i antalet undersökningar intresseväckande. Sammantaget har den kollektiva effektiva dosen från röntgenundersökningar och -ingrepp ökat betydligt under de senaste tio åren men är fortfarande ganska låg på internationell skala.
Radionuklidundersökningar
Kalkylmässigt orsakar radionuklidundersökningar varje finländare en effektiv dos på cirka 0,04 mSv. Rejält över hälften av denna dos beror på användningen av radioisotoper och resten på DT-undersökningar som utförs i samband med radionuklidundersökningar. Sammantaget har den kollektiva effektiva dosen som orsakas av radionuklidundersökningar ökat något under de senaste åren. Antalet datortomografier har ökat men den kollektiva effektiva dosen som orsakas av radioaktiva läkemedel har förblivit densamma.
Strålbehandling och radionuklidterapi
Exponering som orsakas av strålbehandling och radionuklidterapi beaktas inte vid bestämning av den exponering som orsakas befolkningen av strålning som används inom hälso- och sjukvården. Det är endast en liten del av befolkningen som får strålbehandling och denna del utgörs av patienter med en diagnostiserad sjukdom som kräver strålbehandling. En sådan sjukdom kan till exempel vara cancer. På grund av detta har man internationellt kommit överens om att exponeringen som dessa behandlingar orsakar inte ska fördelas kalkylmässigt så att den gäller hela befolkningen.