Vad kan hota Finland?

Verkningarna från en strålningsolycka kan sträcka sig över ett stort område endast om det frigörs mycket radioaktiva gaser och partiklar i luften. Beroende på väderförhållandena kan en allvarlig olycka vid ett kärnkraftverk i Finland eller i Finlands närområde kräva åtgärder för att skydda befolkningen. Syftet med åtgärderna är att förhindra hälsorisker på lång sikt. Även en allvarlig olycka vid ett kärnkraftverk skulle dock inte orsaka omedelbara hälsorisker för finländarna.

Utöver olyckor vid kärnkraftverk måste man inom kärn- och strålsäkerheten även ta hänsyn till olika strålkällor och så kallade smutsiga bomber som eventuellt kan byggas med hjälp av dem samt kärndrivna fartyg och fartyg som transporterar kärnvapen i Östersjöområdet.

Allvarlig olycka i kärnkraftverk i Finland eller i Finlands närområde

Ett kärnkraftverk kan släppa ut stora mängder radioaktiva ämnen i miljön endast vid en allvarlig olycka där en reaktor skadas märkbart. Olyckor är dock mycket osannolika, eftersom de förhindras med hjälp av många olika skydds- och säkerhetssystem.

I Finland kan det vara befogat för befolkningen att skydda sig om det inträffar en allvarlig olycka vid något av följande kärnkraftverk:

• anläggningarna i Olkiluoto eller Lovisa i Finland
• anläggningarna i Leningrad (Sosnovyj Bor) eller Kola i Ryssland
• anläggningen i Forsmark i Sverige.

Beroende på väderförhållandena kan en allvarlig olycka ha strålningseffekter som kräver omfattande skyddsåtgärder även i Finland. Till exempel längs utsläppsmolnets rutt skulle människor på högst hundra kilometers avstånd kunna bli tvungna att söka skydd inomhus. Syftet med skyddsåtgärderna är att skydda befolkningen mot strålningsexponering vars konsekvenser kan bli synliga bland befolkningen efter flera år eller årtionden.

De övriga kärnkraftverken i Ryssland, Sverige och Europa ligger så långt borta från Finland att en allvarlig olycka i dem inte kräver att befolkningen i Finland tar skydd. I ogynnsamma väderförhållanden skulle det ändå kunna behövas åtgärder för att säkerställa rena livsmedel.

Kärntekniska anläggningar nära Finlands gränser (läget i mars 2024).

Allvarliga reaktorskador uppstår om kylningen av kärnbränslet förhindras. Bränslet blir överhettat och frigör radioaktiva ämnen i reaktorns tryckkärl. I de flesta kärnkraftverk omges reaktorerna av en gastät skyddskonstruktion. Om det inte finns någon skyddskonstruktion eller om skyddskonstruktionen är otät, läcker radioaktiva ämnen ut ur anläggningen och sprids med luftströmmarna. Vindhastigheten avgör hur snabbt det radioaktiva molnet rör sig medan vindriktningen avgör vilket område som kontamineras. Man kan inte se eller känna lukten av ett radioaktivt moln. Det kan endast upptäckas med strålningsmätare. Syftet med strålningsmätningar är att få en så bra bild som möjligt av strålningsläget och dess utveckling. Utgående från väderleken vet man när och var man behöver skydda sig.

Under den tid då molnet passerar skyddar man sig genom att hålla sig inomhus. Då undviker man inandning av radioaktiv luft och direkt strålning från molnet. I olyckssituationer finns det tid att skydda sig då man handlar effektivt. Till exempel med en vindhastighet på nio meter i sekunden färdas molnet 100 kilometer på tre timmar.

Det radioaktiva molnet fortsätter inte sin färd i oändlighet. Molnet blir större och späds ut när det drivs vidare, och radioaktiviteten minskar.

När det radioaktiva molnet har passerat området, finns det inte längre radioaktiva ämnen i andningsluften. Däremot finns de på marken och på byggnadernas ytor. Det kan finnas stora lokala skillnader i nedfallet. Till exempel ökar regn mängden partiklar som faller till marken. I de mest kontaminerade stadsområdena saneras miljön till exempel genom att tvätta byggnadernas tak och väggar. För den tid som saneringsarbetet pågår kan befolkningen flyttas till andra områden.

Det kan ta länge innan de radioaktiva ämnen som blir kvar i miljön försvinner. Under det första året minskar dock halten av ämnena betydligt. För att begränsa stråldosen ser man till att de livsmedel som säljs är rena. Vid behov begränsar man användningen av till exempel svampar och bär.

Kärnbränsle

Färskt, oanvänt uranbränsle för ett kärnkraftverk strålar väldigt lite. En olycka vid transporten av sådant bränsle orsakar inte en strålrisk för människor eller miljön. De finländska kärnkraftverken tar emot transporter av färskt bränsle några gånger om året. Dessutom transporteras kärnbränsle genom Finland till andra länder. Strålsäkerhetscentralen inspekterar skyddsplanerna för transporter i god tid, och transporterna övervakas.

I kärnkraftverkets reaktor börjar bränslet stråla kraftigt. Efter att det använda bränslet avlägsnats från reaktorn minskar dess aktivitet till en hundradel på ett år och till en tusendel på 40 år. Använt bränsle mellanlagras i djupa bassänger på kraftverkets område. En allvarlig olycka i mellanlagret kan som mest förorena närmiljön och ge orsak till skyddsåtgärder inom några kilometer från lagret.

Använt kärnbränsle från kärnkraftverken i Olkiluoto och Lovisa slutförvaras i berggrunden i Euraåminne. För transportbehållarna för använt kärnbränsle gäller strikta säkerhetskrav. Behållarna ska förbli hela bland annat i fall av en kraftig kollision eller brand eller om de sänks i havet. Även om behållaren skulle gå sönder, skulle effekterna bara sträcka sig högst några hundra meter från olycksplatsen.

Det använda kärnbränslet innehåller fortfarande användbart uran och plutonium. De kan tas till vara och användas för att tillverka nytt bränsle. En allvarlig olycka i en upparbetningsanläggning för använt kärnbränsle skulle orsaka en farlig situation i närheten av anläggningen samt möjliga saneringsåtgärder och andra åtgärder upp till tiotals kilometer bort.
De anläggningar som ligger närmast Finland finns i Sellafield i Storbritannien, La Hague i Frankrike och Majak i Ryssland.

Kärnvapen

Ett kärnvapens militära förstörelsekraft baserar sig huvudsakligen på tryckvågen och värmestrålningen vid explosionen. De raserar byggnader och orsakar bränder. Utanför det omedelbara verkningsområdet skulle hotet vara strålning från radioaktiva ämnen som frigjorts i explosionen. Hur stort område som berörs av strålrisk beror bland annat på kärnvapnets storlek, explosionshöjden och väderförhållandena. För att skydda sig från radioaktiva ämnen och strålning från ett stort kärnvapen på ett megaton måste befolkningen ta skydd i skyddsrum upp till hundratals kilometer från explosionsplatsen. Motsvarande effekter av ett mindre taktiskt kärnvapen på ett kiloton kan nå områden tiotals kilometer bort. Användning av kärnvapen skulle orsaka en allvarligare nödsituation med strålrisk än en olycka i ett kärnkraftverk.

Ett kärnvapen avfyras inte av misstag även om det skulle falla eller fordonet som transporterar det skulle krocka. Det kan dock skadas i en brand eller kemisk explosion, så att det uran eller plutonium som finns i vapnet blottas och sprids ut i miljön. Följden kan bli en hälsofarlig strålningssituation nära olycksplatsen, i värsta fall tiotals kilometer bort.

Underjordiska provsprängningar görs djupt nere i marken. Underjordiska provsprängningar kan släppa ut små mängder radioaktiva ämnen i luften, och med modern mätutrustning kan man upptäcka dem även långt från provområdet. Redan det stora utsläpp som sker i samband med explosionen kan släppa ut så stora mängder radioaktiva ämnen i luften att människor i närheten av provområdet utsätts för en betydande stråldos.

Kärnvapen har testats genom provsprängningar i luften, vattnet och under jorden sedan 1945. Andra provsprängningar än underjordiska förbjöds 1963. Inga provsprängningar har gjorts i atmosfären sedan 1980, även om alla länder inte har förbundit sig till avtalet. De provsprängningar som gjordes i atmosfären spred radioaktiva ämnen i miljön, och små mängder av dessa kan fortfarande hittas på olika håll i världen. År 1996 ingicks ett avtal som förbjöd alla kärnvapenprovsprängningar. Det har inte ännu trätt i kraft. Efterlevnaden av förbudet övervakas dock med hjälp av ett globalt nätverk av mätstationer.

Kärndrivna ubåtar och andra fartyg

Kärnreaktorer används som kraftkälla främst i robotbestyckade ubåtar och några andra krigsfartyg samt i isbrytare som är verksamma i arktiska områden. Mängden radioaktiva ämnen i reaktorn på ett kärndrivet fartyg är bara några procent av mängden i en kärnkraftverksreaktor. En allvarlig reaktorskada på ett kärndrivet fartyg kan orsaka en strålningssituation som kräver skyddsåtgärder upp till några tiotals kilometer bort.

Användningen av kärnkraft i fartyg avsedda för militärt bruk grundar sig på att de kan operera till havs till och med i flera år utan bränslepåfyllning.

De kärndrivna fartygen som är närmast Finland finns i Murmanskområdet, drygt hundra kilometer från Finlands gräns. Även de mest allvarliga reaktorolyckorna skulle inte kräva några skyddsåtgärder i Finland. Ibland kan kärndrivna fartyg även kryssa omkring på Östersjön.

Kärndrivna ubåtar har sjunkit till följd av olika olyckor, såsom eldsvådor. Med tiden kan kärndrivna ubåtar som blivit kvar i havsbotten orsaka utsläpp av radioaktiva ämnen i miljön. Enligt internationella uppskattningar förblir effekterna av utsläppen dock mycket små och lokala.

Kärndrivna satelliter

Den elektricitet som utrustningen i en satellit behöver produceras i allmänhet med hjälp av solpaneler, men i vissa satelliter används även plutoniumbatterier eller kärnreaktorer. Med hjälp av säkerhetssystem i sådana satelliter och planering av satelliternas konstruktion strävar man efter att radioaktiva delar inte ska falla ner på marken när satellitens livstid löpt ut.

När satellitens drifttid tar slut, avfyrar säkerhetssystemen kärnreaktorn på en högre omloppsbana där den väntar på att aktiviteten ska minska. Om avfyrandet inte lyckas, försöker man lösgöra reaktorn innan satelliten träffar jorden. Om lösgörandet av reaktorn misslyckas kan det leda till att radioaktiva objekt sprider sig över ett stort område. Objekten kan vara stora och kraftigt strålande eller mikroskopiskt små. Tidpunkten då satelliten faller kan förutsägas med relativ noggrannhet. Det är dock svårt att förutsäga den exakta platsen för kraschen, så det kan vara nödvändigt att förbereda sig för den inom ett stort område.

Det kontaminerade området isoleras och saneras. Befolkningens stråldoser torde som helhet förbli låga, men i befolkade områden kan resterna av reaktorhärden orsaka stora individuella doser. Allvarliga strålningsbrännskador kan uppstå snabbt om man berör resterna med bara händer.

Med planeringen av konstruktionen av plutoniumbatterier som används som energikällor försöker man säkerställa att de hålls hela i alla situationer. Hela batterier är ofarliga. Plutonium kan frigöras i omgivningen endast om batteriet skadas och plutoniumet vittrar sönder eller antänds. Plutonium är farligt om man andas in det och partiklarna kommer in i lungorna. Plutoniumpartiklar som blir kvar i lungorna kan orsaka cancer.

Olyckor förknippade med kärndrivna satelliter är mycket sällsynta. År 1978 föll en satellit utrustad med en reaktor i ett nästan obebott område i Kanada. Händelsen ledde till en stor sökning för att hitta alla radioaktiva delar.

Strålkällor

Radioaktiva ämnen transporteras för användning på sjukhus, inom industrin och på forskningsinstitut. De flesta transporter består av kortlivade radioaktiva ämnen som används på sjukhus. Effekterna av transportolyckor skulle även i värsta fall förbli lokala eftersom de sträcker sig högst några hundra meter från olycksplatsen. Om en olycka inträffar isoleras och saneras området.

Inom forskning och industri används radioaktiva ämnen bland annat vid inspektion av metallkonstruktioner och i processernas utrustning för styrning och övervakning. I sjukhus används radioaktiva ämnen för att undersöka patienter och för cancerbehandling. En farlig situation förknippad med användningen av radioaktiva ämnen kan uppstå till exempel vid en eldsvåda eller om strålkällan eller dess skydd skadas på annat sätt. Effekterna av olyckor skulle begränsas till den närmaste miljön och i de flesta fall till inomhuslokaler.

En farlig situation kan också uppstå om en kasserad strålkälla av misstag smälts ner tillsammans med järnskrot. Då kan smältverket, den metall som produceras och slaggen från processen kontamineras. Man gör mätningar på det material som kommer till metallsmältverk i Finland för att upptäcka strålkällor. Fara kan också orsakas av en kraftig strålkälla som lämnats kvar i miljön utan skydd eller av att någon söndrar en strålkälla som hen har hittat.

Illegal handel med radioaktiva ämnen och smuggling av radioaktiva ämnen kan medföra hälsorisker för smugglarna, medpassagerarna och mottagarna. Längs Finlands gränser finns flera mätstationer för strålning, som används för att övervaka person- och godstrafiken.

Radioaktiva ämnen som sprids med hjälp av vanliga sprängämnen, så kallade smutsiga bomber, kan som mest kontaminera ett område på några kvadratkilometer. I sådana fall isoleras området, människor evakueras därifrån och man gör mätningar för att se om människorna har kontaminerats. Dessutom inleds åtgärder för att sanera miljön.