STUK övervakar miljöns strålsäkerhet

Genom strålövervakning av miljön bedöms miljöns strålsäkerhet i Finland. Med miljö avses här de ting som hör till naturen eller till den byggda omgivningen och som människan samspelar med. Strålsäkerhetscentralen (STUK) svarar för den riksomfattande miljöövervakningen av strålning.

STUK:s övervakningsskyldighet baserar sig på förordningen om strålsäkerhetscentralen och på strålskyddsförordningen. Även Euratom-avtalet förpliktar medlemsländerna i Europeiska unionen att kontinuerligt övervaka radioaktivitetsnivåerna i luften, vattnet och marken. Förutom STUK följer även Meteorologiska institutet och Försvarsmakten upp förekomsten av strålning i miljön på sina egna observationsstationer.

Säkerhetsbedömningen av miljön är en del av hanteringen av miljöriskerna. Syftet med säkerhetsbedömningen är att skydda människorna, miljön, samhället och kommande generationer från strålningens skadeverkningar. För att uppnå denna målsättning måste man ständigt vara medveten om den strålning som människan och miljön utsätts för. Samtidigt säkerställs att strålexponeringen befolkningen utsätts för inte står i konflikt med strålningslagstiftningen. Övervakningen har även planerats så att man med hjälp av den kan iaktta ändringar i miljöns radioaktivitet och reagera på förändringar samt bedöma stråldoserna människorna får och planera och ge råd för åtgärder för att minska eller förhindra doserna genom de realistiska medel som står till buds.

De radioaktiva ämnena som finns i Finlands miljö är av naturen ojämnt fördelade. Till följd av detta förekommer naturens radioaktiva ämnen i olika mängder i olika områden överallt i människans livsmiljö. De mest betydande för människan är bland annat radon som finns i inomhusluften och uran som finns i jordmånen samt dess sönderfallsprodukter i livsmedel och dricksvattnet. Artificiella radioaktiva ämnen har spridit sig i miljön genom kärnvapenprov som gjorts i atmosfären och vid kärnkraftverksolyckor samt till följd av olika olyckor. Små mängder av radioaktiva ämnena tar sig ständigt ut i miljön till följd av användningen av kärnkraft och strålning.

Miljöns strålövervakning består av ett kontinuerligt program som genomförs årligen, av delprogram som utförs en gång med 5-10 års mellanrum samt av strålövervakning av kärnkraftverk och gruvor. Övervakningsprogrammet täcker alla de mest betydande exponeringsrutterna och slutar med en övervakning av människokroppens radioaktivitet.

Stråldoser

Finländare exponeras för joniserande strålning från både naturliga och konstgjorda källor. Finländarnas genomsnittliga årliga stråldos (effektiv dos) är 5,9 millisievert (mSv). Över hälften av denna (4 mSv) kommer från radon i inomhusluften. Ungefär en femtedel av finländarnas årliga stråldos (1,1 mSv) orsakas av annan naturlig strålning. Allt som allt är strålningsexponeringen orsakad av artificiella radioaktiva ämnen i miljön försumbar jämfört med den totala strålningsexponeringen.