Nationell handlingsplan för förebyggande av radonrisker
Målet att förebygga lungcancer orsakad av radon
Efter rökning är radon är den främsta kända orsaken till lungcancer. Av de cirka 2 000 dödsfall som sker i Finland årligen på grund av lungcancer bedöms cirka 300 vara kopplade till radonexponering. Exponering för radon ökar särskilt rökarnas risk att få lungcancer. Radon orsakar årligen cirka 40 lungcancerfall hos icke-rökare och är därmed den främsta kända orsaken till lungcancer hos icke-rökare. De flesta fallen av lungcancer skulle kunna undvikas om rökandet upphörde och exponeringen för radon minskade.
Denna handlingsplan innehåller långsiktiga mål och metoder inriktade på att minska finländarnas risk att få lungcancer på grund av radon. Planen fokuserar på att minska radonhalten i inomhusluften, eftersom radon i inandningsluften är den vanligaste orsaken till finländarnas exponering för strålning. Radongas i inomhusluften i en byggnad kommer antingen från marken eller berggrunden under eller kring byggnaden, från byggprodukter eller från borrbrunnsvatten.
Radonriskerna kan minskas – med vilka åtgärder kan målet uppnås
En kostnadseffektiv metod för att påverka radonexponeringen är att beakta rado-net på förhand, vid projektering och uppförande av byggnader.
Den som inleder ett byggprojekt ska enligt markanvändnings- och bygglagen vid projektering och uppförande se till att byggnaden inte äventyrar hälsan, till exempel på grund av strålning. Enligt strålsäkerhetslagen ska den som påbörjar ett byggprojekt se till att byggnaden planeras och genomförs så att radonhalten i inomhusluften blir så låg som möjligt. I förordningar utfärdade av miljöministeriet föreskrivs att en byggnad ska projekteras så att man kan undvika att radon överförs till inomhusluften och att man vid projektering och utförande ska beakta radonriskerna på byggplatsen. Ett praktiskt sätt som kan användas för att säkra ett radonsäkert byggande är att inkludera radonbekämpningen i avtalen.
Radonhalter kan man få reda på endast genom mätning. Det är relativt lätt att mäta radonhalter och det finns tillförlitliga mätmetoder tillgängliga. När det gäller bostäder är det bostädernas ägare eller innehavare som ska sörja för radonmätningarna. För radonmätningarna på arbetsplatser är det enligt strålsäkerhetslagen arbetsgivarna som har ansvar. Hyresgäster kan om de så önskar låta utföra en radonmätning, men om det behövs radonsaneringsåtgärder som påverkar konstruktionerna måste de komma överens om dessa med byggnadens ägare.
Om en mätning visat att radonhalten eller radonexponeringen överskrider referensvärdet, kan radonhalten sänkas genom en radonsanering. Referensvärdena ges nedan.
En radonsanering är i allmänhet en lätt åtgärd och kostar vanligen några tusen euro. En radonsanering kan utföras med till exempel en radonsug eller radonbrunn. Även tidsreglering eller effektivisering av ventilationen eller tätning av byggnadens bottenbjälklag kan komma i fråga. Ibland kan det finnas skäl att begränsa vistelsen i en lokal där radonhalten är mycket hög och den inte tillräckligt snabbt kan minskas.
Ägaren eller innehavaren av en byggnad där det finns bostäder eller andra vistel-seutrymmen ska för sin del se till att radonhalten i inomhusluften är så låg som det med beaktande av omständigheterna är möjligt. När det gäller bostäder och andra vistelseutrymmen grundar sig skyldigheten att begränsa och avhjälpa radonhalter på hälsoskyddslagen.
Om det vid mätning i en arbetsplatsbyggnad konstateras att radonhalten eller radonexponeringen överskrider referensvärdet, är arbetsgivaren enligt strålsäkerhetslagen skyldig att begränsa arbetstagarnas exponering.
En förordning som utfärdats med stöd av strålsäkerhetslagen innehåller närmare bestämmelser om referensvärdena. Med referensvärde avses värdet av en exponering eller en koncentration som utgör den nivå som inte ändamålsenligt kan tillåtas uppnås.
| Referensvärden | |
|---|---|
| Social- och hälsovårdsministeriets förordning om joniserande strålning 1044/2018 |
|
| Radonhalt vid planering och genomförande av nya byggnader | 200 Bq/m3 |
| Radonhalt i befintliga bostäder och andra vistelseutrymmen | 300 Bq/m3 |
| Radonhalt på en arbetsplats där arbetstiden är mer än eller lika med 600 timmar per år (årsmedelvärde för radonhalt under arbetstid) | 300 Bq/m3 |
| Yrkesmässig radonexponering per år i alla arbetslokaler | 500 000 Bq/h/m³ |
| Social- och hälsovårdsministeriets förordning om kvalitetskrav på och kontrollundersökning av hushållsvatten 1352/2015 |
|
| Kvalitetskrav för radonhalten i hushållsvatten | 1000 Bq/l |
| Huvudmål | Metoder (tillsynsansvar*) | Mått |
|---|---|---|
| Antalet lungcancerfall orsakade av radon minskar | Radonexponeringen minskas i bostäder och andra vistelseutrymmen (HÄSK) och på arbetsplatser (STUK). Dessutom bidrar minskad rökning till uppfyllelsen av målet (Valvira, SHM). | Storleken på och utvecklingen av befolkningens och arbetstagarnas exponering och tobaksrökningens omfattning. |
| Radonexponeringen minskar | Den som inleder ett byggprojekt beaktar radonriskerna vid planering och byggande av nya tillståndspliktiga byggnader (byggtillsynen). Den som inleder ett byggprojekt beaktar radonsäkerheten och genomför nödvändiga radonsaneringar i samband med tillståndspliktiga renoverings- och ombyggnadsarbeten i byggnader (byggtillsynen). Det är mycket viktigt att den som inleder ett byggprojekt är medveten om radonriskerna och för projektet anlitar projekterare och entreprenörer som har kunskap om radon. Det är också viktigt att byggnadstillsynen i samband med tillståndsprocessen övervakar att radonriskerna beaktats på vederbörligt sätt i projektet som en del av byggsäkerheten på det sätt som bland annat byggsäkerheten kräver. Om det i bostäder och andra vistelseutrymmen påträffats radonhalter som överstiger referensvärdet begränsar byggnadens ägare/innehavare radonexponeringen (HÄSK). Om det på en arbetsplats har påträffats radonhalter som överstiger referensvärdet begränsar arbetsgivaren radonexponeringen (STUK). Den ansvariga myndigheten ger råd och vid behov ålägger byggnadens ägare eller innehavare eller arbetsgivaren att begränsa radonexponeringen. |
Radonhalterna i nya och befintliga byggnader samt antalet radonsaneringar och deras effektivitet. |
| Kännedomen om radonhalterna i inomhusluften blir bättre | Boende i bostadshus eller ägare eller innehavare av byggnader utför mätningar i småhus och i bostäder på bottenvåningarna i flervåningshus i hela landet. HÄSK och STUK ökar kunskapen om behovet av mätningar i bostadshus med de metoder som nämns i punkten Medvetenheten om radonriskerna förbättras. Arbetsgivarna eller andra som ansvarar för lokalerna mäter radonhalterna på de arbetsplatser och i de andra vistelseutrymmen där strålsäkerhetslagen kräver mätning (STUK, arbetarskyddet, HÄSK). Resultaten av radonmätningarna införs heltäckande i den nationella radondatabasen (STUK, SHM, arbetarskyddet, HÄSK). Myndigheterna har tillräckliga tekniska system för ändamålet, tillhörande behörigheter att ta del av data och använda systemen, tekniska gränssnitt och lagstadgade rättigheter. Tillsynsmyndigheterna ges i lagstiftningen tillräckliga rättigheter att få information av varandra och att lämna varandra information samt rättigheter att få information om ra-donmätningar av de olika aktörerna (SHM). |
Måtten för mätning av radonövervakningens effektivitet vid byggande, i bostäder, i andra vistelseutrymmen och på arbetsplatser Antalet radonmätningar som registrerats i den nationella radondatabasen, mätningarnas representativitet och användbarhet. |
| Medvetenheten om radonriskerna förbättras | HÄSK, Valvira, STUK, arbetarskyddet, SHM, byggnadstillsynen och Kommunförbundet genomför en effektiv och verkningsfull kommunikation och utbildning riktad till olika målgrupper. Vid behov utarbetas anvisningar, handböcker eller annat material som bidrar till måluppfyllelsen. | Resultaten av enkäter om riskmedvetenheten. |
*byggnadstillsynen = kommunens byggnadstillsynsmyndighet, SHM = Social- och hälsovårdsministeriet, STUK = Strålsäkerhetscentralen, HÄSK = den kommunala hälsoskyddsmyndigheten, arbetarskyddet = ansvarsområdet för arbetarskydd, Valvira = Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården
Denna handlingsplan grundar sig på artikel 103 i direktivet om grundläggande säkerhetsnormer för strålskyddet (2013/59/Euratom), det så kallade BSS-direktivet, som föreskriver att medlemsstaterna ska ta fram en nationell handlingsplan för förebyggande av riskerna med radon på lång sikt. Finland har genomfört denna förpliktelse genom att med stöd av 159 § i strålsäkerhetslagen (859/2018) föreskriva att social- och hälsovårdsministeriet ska utarbeta planen. Närmare bestämmelser om handlingsplanen och dess innehåll finns i statsrådets förordning om joniserande strålning (1034/2018, 54 § och bilaga 6). Förordningen kräver att handlingsplanen uppdateras med minst fem års mellanrum.