Små strålningsmängder, stora slutsatser – varför Tjernobylolyckan inte kan sägas ha påverkat de finländska elevernas studieresultat

Det har snart gått 40 år sedan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Under de senaste dagarna har en ekonomisk studie från ett par år tillbaka åter fått uppmärksamhet i offentligheten. Enligt studien kan det radioaktiva nedfall som nådde Finland ha haft en negativ inverkan på skolprestationerna hos barn som exponerades för strålning under i fosterstadiet. Effekterna skulle i synnerhet märkas i resultaten från studentexamen och möjligheten att få en studieplats. Detta är ett häpnadsväckande påstående som därför förtjänar att granskas noggrant.

Vid Strålsäkerhetscentralen (STUK) förhåller vi oss med försiktighet till studiens (The Impact of Prenatal Exposure to Chernobyl Fallout in Finland, journal.fi) slutsatser. De resultat som presenteras stämmer inte överens med den kunskap vi redan har om strålningens hälsoeffekter. Denna kunskap bygger på observationer och forskningsdata som samlats in under årtionden, samt på de sammanfattningar och rekommendationer som utarbetats av internationella expertorganisationer. Därför måste nya påståenden granskas kritiskt.

Den första och viktigaste frågan gäller stråldosen och dess storlek. De potentiella effekterna av strålning beror alltid hur stor dosen är – ju högre dos, desto större sannolikhet för strålningseffekter. I Finland var den genomsnittliga stråldosen från 1986 Tjernobylolyckan cirka 0,2 millisievert (främst från cesiumisotoperna 134 och 137). Även de högsta doserna i Finland var i storleksordningen en millisievert. Som jämförelse får finländare varje år i genomsnitt nästan 6 millisievert från naturlig bakgrundsstrålning och medicinska undersökningar. Strålningsexponering mäts här som så kallad effektiv dos, med enheten millisievert. Den anger inte direkt stråldosen till ett enskilt organ eller en enskild vävnad.

Ett annat centralt problem gäller vad som faktiskt mäts i studien. Där uppskattades strålningsexponeringen utifrån det regionala cesium-137 nedfallet, och dosen antogs vara densamma för alla personer som bodde i ett visst område. Detta säger dock inget om vilken faktisk stråldos en enskild individ fått. Individens stråldos påverkas av många faktorer, såsom naturlig bakgrundsstrålning, typen av bostad och dess läge, levnadsvanor, flygresor, kost samt eventuell medicinsk bilddiagnostik. Om dessa varierande faktorer inte beaktas kan den uppskattade dosen för enskilda personer bli väldigt missvisande.

För det tredje står resultaten i strid med tidigare medicinsk och strålningsbiologisk forskning. Vi har till exempel omfattande kunskap om fosterpåverkan från atombomberna i Hiroshima och Nagasaki, baserad på flera årtionden av hälsouppföljning. Styrkan i dessa uppföljningsstudier ligger i detaljerade individuella dosuppskattningar och en bred variation i dosnivåer. Effekter på inlärning och intellektuell utveckling har endast observerats vid doser som var över 100 gånger högre än den finska exponeringen till följd av Tjernobylolyckan. 

Den ekonomiska forskning som har presenterats under de senaste dagarna bygger på vedertagna statistiska metoder och ett omfattande datamaterial. Statistiska samband innebär dock inte nödvändigtvis ett orsakssamband. Vid låga och osäkra doser finns en risk att effekter som i själva verket beror på helt andra faktorer – såsom psykosociala påverkan, skillnader mellan jämförelsegrupper eller slumpen – tolkas som strålningseffekter.

Det är förståeligt att strålning väcker oro. Just därför är det viktigt att diskussionen vilar på ett samlat vetenskapligt underlag och på grundläggande strålningsbiologi. Enligt den kunskap vi har i dag finns det inga trovärdiga belägg för att nedfallet från Tjernobyl skulle ha försämrat inlärningen eller den kognitiva utvecklingen hos finländska barn.

Ny forskning kommer att bidra till att komplettera och vid behov korrigera kunskapen om effekterna av Tjernobylolyckan. FN:s vetenskapliga kommitté för effekterna av atomstrålning (UNSCEAR) utvärderar för närvarande strålningens påverkan på nervsystemet. Den mest tillförlitliga nya kunskapen kommer från studier som beaktar både låga och höga doser och som ger tillförlitliga uppskattningar av deras storlek.

Författare:
Anssi Auvinen, forskningsprofessor, expert inom strålningsepidemiologi, läkare
Teemu Siiskonen, biträdande direktör, arbetslivsprofessor, dosimetriexpert

STUK:s svar på forskningsartikeln från 2023, på engelska, journal.fi