De nordiska länderna bekämpar radonets skadliga effekter på lite olika sätt
Radioaktivt radon är ett problem som påverkar människors hälsa i Norden. En ny rapport ger en översikt över hanteringen av radonrisker i olika länder och utreder likheter och skillnader mellan metoderna.
Nordic-Nats (Nordic Working Group on Natural Ionizing Radiation) rapport "Overview of radon management in the Nordic countries" konstaterar att radon är ett hot mot hälsan framför i allt Finland, Norge och Sverige. I dessa länder är radonhalterna i inomhusluften och dricksvattnet i bostäderna i samma storleksklass. I Danmark är problemet mindre och på Island är radonhalten i både inomhusluften och dricksvattnet totalt sett mycket låg.
I Finland är referensvärdet för radonhalten som gäller planering och genomförande av byggnader 200 becquerel per kubikmeter luft (Bq/m3) och för befintliga byggnader 300 Bq/m3. Om radonhalten i inomhusluften är högre än dessa värden rekommenderas åtgärder för att minska halten. I Danmark är referensvärdet 100 Bq/m3 och i Sverige 200 Bq/m3. I Norge är åtgärdsgränsen för radon 100 Bq/m3 och högsta tillåtna halt 200 Bq/m3.
Det finns också skillnader i tolkningen av mätresultaten mellan länderna. I Finland och Norge görs en uppskattning av radonhaltens årsmedelvärde utifrån mätresultaten, som jämförs med referensvärdet. I andra länder görs jämförelsen direkt med mätresultatet. I Danmark och Sverige jämförs referensvärdet med medelvärdet för mätningar i bostaden, medan det i Norge endast gäller mätningar i vardagsrum och sovrum.
Överinspektör Tuukka Turtiainen från Strålsäkerhetscentralen konstaterar att jämförelsen mellan de olika nordiska länderna visar att skillnaderna i bestämmelser och mätmetoder är förståeliga och i enlighet med EU:s direktiv för grundläggande strålskyddsnormer som fastställdes 2013.
”Finland har ett högre referensvärde för radon på arbetsplatser än de övriga nordiska länderna, men vi utför betydligt mer radonövervakning på arbetsplatserna än i de övriga nordiska länderna och ordnar aktivt övervakningsinsatser”, konstaterar Tuukka Turtiainen.
Stora skillnader i gränsvärden för dricksvatten
Rekommendationerna och kraven på dricksvattenkvaliteten skiljer sig också åt mellan de olika nordiska länderna. De absoluta kvalitetskraven för radonhalten i vattenverk är antingen 100 becquerel per liter (Bq/l) eller 1 000 Bq/l. Kvalitetsmålet är däremot antingen under 100 eller 300 Bq/l. När det gäller privata brunnar finns det inga egentliga krav, men kvalitetsrekommendationerna varierar mellan 500 och 1 000 Bq/l. I Finland är rekommendationerna och kraven på dricksvatten de mest toleranta i Norden.
Överinspektör Tuukka Turtiainen förklarar skillnaderna med att EU:s direktiv för radioaktivitet i dricksvatten ger ett intervall på 100–1 000 Bq/l för maximivärdet. Enligt dagens uppfattning orsakar radon i dricksvatten endast en liten stråldos till matsmältningssystemet. Även merparten av den stråldos som orsakas av dricksvatten utsätter lungorna när radon frigörs från vattnet till inomhusluften till exempel i duschen, vid tvättning eller vid annan användning av vatten. Turtiainen betonar också att finländarna utsätts absolut mest för strålning av radon i inomhusluften.
Nordic Working Group on Natural Ionizing Radiation, Nordic-Nat, grundades 2016 och dess verksamhetsidé är att identifiera gemensamma utmaningar i anslutning till övervakningen av naturlig strålning, genomföra utvecklingsprojekt och utarbeta gemensamma ställningstaganden. Gruppen erbjuder en mötesplats för utbyte av erfarenheter för att främja övervakningsarbetet och kommunikationen. Samarbete underlättar också effektiv fördelning av dyra laboratorieresurser. Arbetsgruppens medlemmar kommer från strålsäkerhetsmyndigheterna i Finland (STUK), Sverige (SSM), Danmark (SSI), Island (GR) och Norge (DSA).
