De finländska kärnkraftverken i Lovisa och Euraåminne ökar knappast radioaktiviteten i sin omgivning, enligt en rapport från Strålsäkerhetscentralen. Rapporten presenterar resultaten från fjolårets miljöövervakning.
Radioaktiviteten i kärnkraftverkens omgivning övervakas noggrant. Tillståndsinnehavarna, dvs. Fortum Power and Heat Ab och Industrins Kraft Abp, utför sin egen övervakning, som kompletteras av Strålsäkerhetscentralens (STUK) övervakning. Det finns inga betydande skillnader mellan STUK:s och tillståndsinnehavarnas miljöövervakningsresultat.
Den största mängden radioaktivitet från mänsklig verksamhet i kärnkraftverkens omgivning, liksom i övriga Finland, härstammar från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. I miljön påträffas även radioaktiva ämnen från kärnvapentester som gjordes i atmosfären ända fram till 1960-talet.
Mängden radioaktivitet i miljön minskar år för år, eftersom inga nya betydande utsläpp av radioaktiva ämnen lyckligtvis har inträffat. Det mest framträdande radioaktiva ämnet från Tjernobylolyckan, som fortfarande kan mätas, är isotopen cesium-137. Dess halveringstid är 30 år, vilket innebär att radioaktiviteten minskar till hälften vart trettionde år.
Kärnkraftverkens radioaktiva ämnen hålls allt bättre under kontroll
När noggranna mätningar görs av prover från mark, hav och luft, påträffas också radioaktiva ämnen som härstammar från kärnkraftverken. De mängder radioaktiva ämnen som uppmättes förra året motsvarade de nivåer som observerats tidigare år i kraftverkens omgivning. Mängderna minskar år för år eftersom kraftverken allt bättre kan kontrollera sina utsläpp.
Generellt sett är mängden radioaktiva ämnen som släpps ut i omgivningen från kärnkraftverken, både kontrollerat och oavsiktligt, mycket små jämfört med gränsvärdena som utsläppen enligt tillståndsvillkoren ska hålla sig under.
