Radon i nybygge
Radonbekämpning i nybygge är viktigt så att man kan säkerställa låg radonhalt i inomhusluften. Det är billigare och enklare att bekämpa radon i byggskedet än att utföra sanering av huset i efterhand. Radonsäkert byggande är motiverat i hela landet. Målet bör vara att nå en så låg radonhalt som möjligt eftersom risken för lungcancer kopplad till radon är desto högre ju större radonhalten är och ju mer tid du tillbringar på platser där det finns mer radon.
Nyckelfrågan vid radonbekämpning är att förhindra eller minska radonhaltiga luftströmmar från jorden. Det vanligaste grundläggningssättet för småhus i Finland är sockel och en separat golvplatta på mark som gjuts innanför den. Med det här byggnadssättet blir det en springa mellan plattan och sockeln, där radon kommer in i byggnaden. Porösa lättgrusblock som grundmurmaterial kan förvärra situationen ytterligare. Samma problem blir det om lättgrusblock används i stället för gjutbetong i väggkonstruktioner med direkt markkontakt i källar- och terrasshus. Dessa olägenheter kan lätt motverkas genom att täta bottenbjälklaget och väggkonstruktionerna och installera ett radonrörverk.
Ett bottenbjälklag med krypgrund är en radonsäker lösning om fogarna och genomgångarna i husgrunden är tätade så att radon inte kommer in i huset och krypgrunden får tillräcklig ventilation. Man uppnår en tillräcklig ventilation då man följer bestämmelserna om ventilationshålens storlek och mängd. En kantförstärkt grundplatta är också en radonsäker lösning därför att det finns inga läckande springor eller fogar i konstruktion. Genomföringarna måste dock tätas även i detta fall.
Ventilationen ska alltid planeras och implementeras i enlighet med byggbestämmelserna och de relaterade anvisningarna. I nya byggnader är det bästa alternativet med tanke på radonbekämpning ett system med mekanisk till- och frånluftsventilation. Trots att ventilationen är justerad på balans orsakar temperaturskillnaden mellan inomhus- och utomhusluften undertryck på golvnivå. Detta undertryck tvingar den radonhaltiga luften i jorden att strömma in inomhus. Byggnadens ventilation får dock inte justeras så att det skapas övertryck eftersom detta orsakar risk för fuktskador. Ventilationen ska alltid planeras och implementeras i enlighet med byggbestämmelserna och de relaterade anvisningarna.
Radonsäkert byggande är i regel motiverat i hela landet eftersom överskridningar av referensvärdet på 200 Bq/m3 är vanliga utan radonbekämpning. Radonmätning av marken lönar sig inte eftersom radonbekämpning är billigare än att utföra en radonutredning för en enskild tomt.
Förutom att minska radonhalten kan man även i övrigt förbättra inomhusluftens kvalitet genom radonsäkert byggande. En radonsäker lösning förhindrar att unkna lukter från marken och eventuella andra skadliga gaser tränger in i bostaden. Radonrörverk avlägsnar också fukt från bottenbjälklaget.
Det lönar sig för byggherren att kräva radonsäker planering och utförande av planeraren och byggaren enligt RT-anvisningskortet. Radonbekämpningslösningarna anges på grund-, konstruktion- och VVS-bilderna. Under byggtiden är det viktigt att övervaka att radonbekämpningen genomförs noggrant enligt planerna.
Metoder för radonbekämpning
Med byggnadsgrundens ventilationssystem säkerställer man kontrollen av inomhusluftens radonhalt om det uppstår luftläckor i bottenbjälklagskonstruktionen vid byggskedet eller senare under byggnadens livscykel. Syftet med ett ventilationssystem är att vädra ut täckdikeslagrets markluft och att skapa undertryck i byggnadsgrunden vid behov. Då minskar radonhalten och mängden luft som strömmar in i huset från byggnadsgrunden.
Radonrörverk installeras under golvet, i kapillärbrytningsskiktet under bottenbjälklagrets värmeisolering. Radonrörverkets frånluftskanal dras till yttertaket redan i byggskedet så att rörverket ventileras med självdragsventilation. Då kan man också undvika de ändringsarbeten som installationen i efterhand av ett frånluftsrör i en färdig byggnad kräver om det är nödvändigt att koppla en högtrycksfläkt till radonrörverket. Ett fritt ventilerat rörverk sänker radonhalten vanligtvis med 20–60 procent.
Efter att byggnaden färdigställts lönar det sig att utföra en kontrollmätning av radonhalten. För att få ett tillförlitligt resultat ska uppvärmningen och ventilationen vara helt färdiga och användas normalt. Om radonhalten överstiger referensvärdet på 200 Bq/m3 trots bekämpningsåtgärderna i byggnadsskedet ska en högtrycksfläkt kopplas till frånluftskanalen. RT-anvisningskortet ger närmare instruktioner för att dimensionera högtrycksfläkten och luftströmmen. När högtrycksfläkten kopplas till radonrörverket sänks radonhalten vanligtvis med 60–95 procent.
Sugkanalerna planeras antingen med en ringformad plan eller med flera förgreningar. Rörverket placeras på ett djup av minst 200 mm under värmeisoleringen. Ventilationssystemet kan byggas med tillgängliga byggnads- och ventilationstillbehör. På marknaden finns också paketlösningar som lämpar sig för småhus, där man samlat ihop alla rör, fäststycken och tillbehör.
1. Sugkanalsystem, täckdikesrör i plast
- avstånd från grundmuren cirka 1,5 m
- avstånd från byggnadsdelar som löper igenom plattan minst 0,5 m
2. Kanal för överflyttning och frånluftskanal, avloppsrör i plast.
3. Om det på sugkanalens rutt finns ställen som är smalare än 3 m, ska man använda tätt rör, t.ex. avloppsrör för regnvatten.
4. Om byggnadskroppens djup är 3–4 m, kan man i stället för en sugkanal av ringmodell använda en lång sugkanal vars ände är sluten.
5. Om byggnadskroppens djup överstiger 10 m, behövs det en extra sugkanal som placeras på byggnadens mittlinje.
6. Vid grundens genomföringar byts sugkanalen till ett tätt rör.
I parhus och radhus är det skäl att använda ett rörsystem av krattmodell. Då man nuförtiden under plattan använder mycket grova fyllnadsmaterial som släpper igenom luft, räcker ett rörsystem av ringmodell till kanske bara i den del av parhuset där man installerar frånluftskanalen.
Luftströmmarna blir nödvändigtvis inte tillräckliga i den andra delen av parhuset. Se närmare instruktioner i RT-anvisningskortet.
Syftet med tätningarna är att göra golvkonstruktionerna och fogarna så täta som möjligt. Fogen mellan grundmuren/sockeln och plattan på marken tätas med gummibitumenmembran enligt exemplen nedan.
Membranet installeras på grundmuren och under plattan på marken på en bredd av minst 150 mm med sandytan mot gjutningen. Membranet installeras så att det inte går sönder eller lossnar från konstruktionen på grund av att konstruktionen krymper, sätter sig eller annars rör på sig.
Instruktionen kan tillämpas på alla slags sockeldetaljer. Den rekommenderade filten är av klass TL2 och är en gummibitumenfilt med ett stödande polyesterskikt, t.ex. K-MS 170/3000 som antingen kan svetsas eller limmas. Exempelbilder på bärande väggar och radonskydd i väggar mot marken visas i RT-anvisningskortet.
Membranet hindrar markens radonhaltiga luft från att strömma in i byggnaden.
Bilder av installationen av bitumenmembran.
Genomföringar kan utgöra en betydande läckageväg för radonhaltig luft från jorden.
Genomföringarna för elledningar, värme, vatten och avlopp och deras skyddsrör kan fungera som läckagevägar för radonet så att det når bostaden från undersidan av bottenbjälklaget. Det är också viktigt att täta luckkonstruktionerna i plattan. I RT-anvisningskortet har man presenterat exempel på tätningar av enskilda rör och rörgrupper. Tätningen utförs med en elastisk fogmassa efter att stället som ska tätas har avgränsats med ett lämpligt bottenband eller fyllnadsmaterial.
Tätningen av genomföringar och plattans fogar ska genomföras i alla delar av byggnaden. Att försumma tätningsarbeten till exempel i tekniska utrymmen eller förrådsutrymmen kan leda till att radonhalten stiger avsevärt i bostadsutrymmena.
Enligt markanvändnings- och bygglagen ska den som inleder ett byggprojekt se till att byggnaden planeras och byggs så att inomhusluften är hälsosam och säker. Enligt social- och hälsovårdsministeriets förordning som utfärdats med stöd av strålsäkerhetslagen är referensvärdet för nya byggnader 200 Bq/m3.
Byggbestämmelser förknippade med radon finns i miljöministeriets förordning om geokonstruktioner (465/2014) och miljöministeriets förordning om inomhusklimat och ventilation i nya byggnader (1009/2017). Enligt 4 § i förordningen om geokonstruktioner ska man iaktta byggplatsens radonrisker vid planeringen och utförandet. Enligt 5 § i ventilationsförordningen får det inte förekomma fysikaliska faktorer, dvs. bland annat radon, i hälsovådliga mängder i inomhusluften. Ventilationsplaneraren ska planera byggnadens ute- och frånluftsflöden så att konstruktionerna inte utsätts för långvarig fuktbelastning som skadar konstruktionerna till följd av övertryck, eller överföring av radon från marken till inomhusluften som en följd av undertryck (21 §).
Avsnittet Projektering av geokonstruktioner i Finlands byggbestämmelsesamling (MM 2018) innehåller anvisningar som kompletterar föreskrifterna. För att bekämpa radon väljer man lämpliga konstruktioner och/eller åtgärder för byggnaden.
Kommunernas byggnadsordningar kan innehålla mer specifika krav på radonsäkert byggande.
Kom avslutningsvis ihåg radonmätningen på minst 2 månader
Efter färdigställandet av byggnaden lönar det sig att mäta radonhalten för att säkerställa att radonbekämpningen lyckats och för att upptäcka eventuella byggfel. Det lönar sig att utföra mätningen genast under det första året då garantin fortfarande är i kraft och byggföretaget är skyldigt att vidta eventuella nödvändiga åtgärder för att minska radonhalten. För att få ett tillförlitligt resultat ska uppvärmningen och ventilationen vara helt färdiga och användas normalt. Om radonhalten överstiger referensvärdet på 200 Bq/m3 är det enkelt att minska radonhalten genom att koppla en högtrycksfläkt till frånluftskanalen.
Frågor om radonbekämpning?
Ta i första hand kontakt med din kommuns byggnadstillsyn eller den arbetsledare eller byggnadsplanerare som ansvarar för ditt byggprojekt.