Ultraviolett strålning kan orsaka hudcancer
Överdriven exponering för ultraviolett strålning (UV-strålning) kan orsaka hälsoproblem. Huden kan brännas, åldras i förtid och risken för hudcancer ökar. UV-strålning kan också skada ögonen. UV-strålning har också positiva effekter, eftersom UV-strålning får huden att producera D-vitamin.
De vanligaste formerna av hudcancer, som har ett klart samband med UV-strålning, är skivepitel- och basalcellscancer samt cancer i pigmenterade celler, dvs. melanom.
Skivepitel- och basalcellscancer är ofta godartade och utvecklas oftast hos äldre människor som en följd av långvarig exponering. Ansikte och händer är vanliga områden, eftersom de konstant är exponerade för strålning från solen.
Malignt melanom är typiskt i huden på kroppen och extremiteterna. Till skillnad från andra former av hudcancer förekommer melanom även hos unga människor. Risken för melanom ökar ifall man brännt sig regelbundet som barn eller ung. Därför är det viktigt att skydda barn från solen.
Antalet melanomfall har snabbt ökat i länder där befolkningen har ljus hy. Trots att ökningen har jämnats ut under de senaste åren är melanom ändå mer än tio gånger vanligare i Finland nu än på 1950-talet. Någon annan orsak till detta än att befolkningen nuförtiden klär sig lättare och solbadar mera än tidigare har man inte kunnat finna. Dessutom reser människor på solsemester till länder där de utsätts för högre nivåer av UV-strålning.
Årligen insjuknar ca 1700 och dör ca 200 finländare i melanom. Betydligt flera människor insjuknar i skivepitel- och basalcellscancer, men av dem dör endast ett fyrtiotal personer om året. Fastän melanom har dåligt rykte om sig, hör det inte till de värsta cancerformerna. Sjukdomen kan botas fullständigt om man i ett tillräckligt tidigt skede avlägsnar tumören. Ungefär 94 procent av dem som har melanom överlever i fem år eller mer.
Det lönar sig att hålla sin hud under uppsyn om ens hudtyp är känslig, eller om man har andra egenskaper som indikerar på ökad melanomrisk. Personliga faktorer, som känslig hudtyp, rikligt med födelsemärken och fräknig hud ökar klart benägenheten att insjukna.
Faktorer som ökar risken att få melanom:
- huden har brännts som under 15-åring
- huden bränns lätt (hudtyp I och II)
- rikligt (över 150 st) med pigmentfödelsemärken
- ovanliga födelsemärken
- rikligt solbadande och användning av solarium
- en nära släkting har haft melanom.
Följ med din hud och kontakta läkare om:
- ett födelsemärke börjar växa
- ett födelsemärke blir sårigt, kliar eller blir irriterat
- ett födelsemärke har oklara gränser och är osymmetriskt
- ett födelsemärkes färg växlar från blåaktigt svart till rödaktig
- det börjar växa små satellitfödelsemärken runt ett födelsemärke
- andra ovanliga förändringar uppstår på huden (30 % av alla melanomfall börjar någon annanstans än vid ett födelsemärke).
Läs mer om hudcancer från Allt om cancer eller Hälsobyn.
Huden kan brännas i solen
Huden bränns om man vistas för länge i solen. Brandsymtomen syns inte på huden förrän flera timmar efter att brännskadan inträffat. Blir man lindrigt bränd, rodnar huden. Om man bränner sig illa uppstår det svullnad och blåsor på huden. Huden hos barn är särskilt känslig för solen. Risken för hudcancer ökar tydligt om man bränner sig, speciellt upprepad bränna i barndomen eller ungdomen ökar på risken att insjukna i melanom. Därför är det viktigt att skydda barn för solen.
UV-strålning orsakar snöblindhet och grå starr
Kraftig UVB-strålning från solen kan orsaka inflammation i ögats hornhinna, alltså s.k. snöblindhet. Då skadas epitelcellerna i ögats horn- och bindhinna. Symptom är bl.a. rödaktig bindhinna, ljusömtålighet, ökad tårvätska och smärta. Symptomen uppstår efter några timmar efter exponeringen. Symptomen försvinner efter ett par dagar eftersom cellerna i ögats epitelskikt har en förmåga att förnya sig snabbt.
Riklig och långvarig vistelse i solen kan också orsaka långsamt uppstående grumlighet i ögats lins. Skadan leder slutligen till grå starr.
Andra effekter
Solbränd hud har felaktigt betraktats som ett tecken på hälsa och välmående. Solbränna är de facto hudens försvarsmekanism mot UV-strålningens skadeverkningar och ett tecken på hudskador. UV-strålningens verkan gör att huden blir tjockare, pigmentproduktionen ökar och det existerande pigmentet blir mörkare. För en person med ljus hudfärg ger en solbränna dock endast ett skydd som motsvarar SPF 2-4. En kontinuerlig solbränna året om är ändå inte att rekommendera, eftersom risken för skivepitel- och basalcellscancer ökar.
Känsligheten för solbränna och dess långvarighet påverkas av hudens naturliga färg, den spenderade tiden i solen och UV-strålningens styrka. I Finland kan man vistas i solen i en halv timme utan att bränna sig, medan man i Sydeuropa, där den ultravioletta strålningen är mycket starkare, bränner sig efter en ännu kortare tid. För känslig, obränd hud kan redan tio minuter i starkt solsken vara för mycket.
Riklig vistelse i solen får huden att åldras förtidigt. Huden blir tjock, slapp och rynkig. Den ser äldre ut än vad den är. Huden glömmer inte den UV-strålning den fått, utan strålningens verkningar samlas i hudens minne för resten av livet.
UVB-strålning gör att det bildas D-vitamin i huden. I Finland kan man få D-vitamin från solen mellan april och september. För att få D-vitamin behöver man ändå inte steka sig i solen, utan det räcker med att man vistas i solen i 15 minuter tre gånger i veckan. Man får också D-vitamin från livsmedel (fisk, flytande mjölkprodukter och margarin) och vid behov genom kosttillskott.
Enligt vissa undersökningar skyddar D-vitamin som man får från solljuset kroppen för andra slag av cancer än hudcancer. Det lönar sig ändå inte att vara i solen så länge att huden bränns, eftersom risken att insjukna i melanom ökar om man bränner sig upprepade gånger. Att bränna huden är inte heller bra för bildandet av D-vitamin eftersom överdrivet solljus förstör den föregångare till D-vitamin som bildas i huden. Detta är naturens egen försvarsmekanism för att se till att långvarig solexponering inte producerar för mycket D-vitamin.
Det lönar sig att vistas i solen enligt den egna hudtypens motståndskraft, så att man drar nytta av solens nyttoverkningar med tanke på D-vitamin men å andra sidan minimerar risken för att bränna huden.
