Skyldighet att utreda strålningsexponering

Den som ansvarar för verksamheten ska göra en utredning om sådan verksamhet som medför exponering för naturlig strålning där strålningsexponeringen kan överskrida referensvärdet. Sådan verksamhet är åtminstone följande:

• verksamhet som omfattar hantering, användning, upplagring eller återvinning av material och avfall som innehåller naturliga radioaktiva ämnen och där aktivitetskoncentrationen av uran-238, torium-232 eller sönderfallsprodukter av dessa är större än en becquerel per gram (1 Bq/g)
• gruvdrift
• produktion av sällsynta jordartsmetaller
• produktion av toriumföreningar och framställning av produkter som innehåller torium
• bearbetning av niob-tantalmalm
• produktion och förädling av olja och gaser
• produktion av geotermisk energi
• framställning av titandioxidpigment
• termisk framställning av fosfor
• zirkon- och zirkoniumindustri
• produktion av gödselmedel av fosfat
• cementproduktion och underhåll av klinkerugnar som används därvid
• användning av torv- och kolkraftverk och underhåll, reparation och tagande ur bruk av pannor i dessa
• produktion av fosforsyra
• smältning av metallmalm och anrikad metallmalm
• tillverkning av hushållsvatten i filtreringsanläggningar för grundvatten
• brytning och anrikning av annan malm än uranmalm
• primärproduktion av järn.

STUK kan också kräva en utredning för annan verksamhet om den kan orsaka sådan exponering för naturlig strålning som överskrider referensvärdet.

Malmletning är inte en verksamhet som direkt omfattas av utredningsskyldigheten, men verksamheten kan kräva utredning om koncentrationerna av uran eller torium i stenmaterialet är större än en becquerel per gram (1 Bq/g). Vid malmletning måste man känna till de genomsnittliga koncentrationerna av naturliga radioaktiva ämnen i borravfall och borrkärnor så att strålskyddet och friklassningsnivåerna vid behov kan beaktas i avfallsbehandlingen.

I enlighet med strålsäkerhetslagstiftningen som reformerades 2018 ska de utredningspliktiga aktörerna göra en utredning innan verksamheten inleds. Om verksamheten redan pågår och ingen utredning har genomförts ska den göras utan dröjsmål.

Utredningens innehåll beskrivs i 3 § och 5–7 § i föreskriften STUK S/6/2022. Utredningen ska innehålla uppgifter om mängden och kvaliteten på material, avfall och utsläpp som innehåller naturliga radioaktiva ämnen som uppstår i verksamheten och en beskrivning av deras fortsatta behandling eller bortskaffande. Utredningen kan också innehålla en bedömning av exponering.

Som en del av utredningen ska den som ansvarar för verksamheten ta prover för radioaktivitetsundersökningar. När resultaten blivit färdiga utarbetar man en utredning. STUK granskar utredningen och säkerställer att arbetstagarnas och allmänhetens exponering har påvisats ligga under referensvärdena.

Utredningen skickas till STUK med en elektronisk blankett

Utredningen kräver att man vet radioaktiviteten av de material som ska hanteras. I detta syfte ska man ta representativa prover av materialet och låta utföra bestämningar av radioaktivitet. Dessutom ska dosraten för extern strålning mätas på olika arbetsstationer om man vid arbetsstationen hanterar sådant material där dosraten kan vara större än nivån för bakgrundsstrålning. Dosratmätningar kan också utnyttjas vid provtagning för att kartlägga ackumuleringar och rikta in provtagningen.

Undersökningar av materialets radioaktivitet beställs till exempel för aska, slam, fällning, filter, råvaror, slutprodukter, biprodukter eller avfall. Om det uppstår vattenutsläpp i verksamheten ska deras radioaktiva ämnen undersökas. Särskilt i anrikning av gruv- eller metallmalm ska de naturliga radioaktiva ämnena i utsläppsvattnet undersökas.

STUK:s övervakning av naturlig strålning hjälper vid behov med valet av de material som ska undersökas. Radioaktivitetsundersökningarna tar vanligtvis cirka två månader i laboratoriet.

Parten som ansvarar för verksamheten ska rapportera mätresultaten i utredningen. Vid dosratmätningar ska man meddela vilket mätinstrument som använts, avståndet till det objekt som mättes, enheten (vanligtvis µSv/h) och bakgrundsdosraten. Som storhet i dosratmätningen används miljödosekvivalentraten H*(10).

Radioaktivitetsundersökningar av material ska utföras med en tillförlitlig och lämplig metod vars resultat kan spåras metrologiskt. Därför rekommenderas användning av ett laboratorium som är ackrediterat för radioaktivitetsbestämningar.

Parten som ansvarar för verksamheten jämför resultaten av materialundersökningarna med friklassningsnivåerna:
Friklassningsnivåer för naturliga radionuklider som förekommer i fasta material (STUK SY/1/2018, Stuklex.fi):                             

Nuklider i uran-238-serien inkluderar till exempel torium-234, protaktinium-234m, radium-226, bly-210 och polonium-210.

Exempel på radionuklider i torium-232-serien är radium-228 och torium-228.

Parten som ansvarar för verksamheten ska bedöma exponeringen för arbetstagare och allmänheten om aktivitetskoncentrationen av en eller flera radionuklider i uran-238- och torium-232-serien överstiger 1 Bq/g i fasta material.

Om aktivitetskoncentrationerna av samtliga undersökta radionuklider i uran-238- och torium-232-serien understiger 1 Bq/g i fasta material, räcker det att man i utredningen inkluderar en beskrivning av de material som hanteras i verksamheten och en beskrivning av verksamheten. Exponeringen för naturlig strålning kräver ingen närmare bedömning.

Friklassningsnivån för fasta material gäller inte vattenutsläpp. Strålningsexponeringen som dessa orsakar befolkningen ska alltid bedömas från fall till fall. Gränsvärdet för låga utsläpp är 0,1 millisievert per år (mSv/år).

Exponering ska bedömas när aktivitetskoncentrationen av en eller flera radionuklider av uran-238- eller torium-232-serien överstiger 1 Bq/g i fasta material eller om det uppstår vattenutsläpp som innehåller naturliga radioaktiva ämnen.

Vid bedömning av exponering lönar det sig att använda en strålsäkerhetsexpert (STA). 

Vid bedömningen av strålningsexponering ska man beakta arbetstagarnas och allmänhetens externa och interna exponering, inklusive potentiell exponering under och efter verksamheten. Om det i verksamheten uppstår avfall där aktivitetskoncentrationerna överskrider friklassningsnivåerna ska man i utredningen ansöka om STUK:s godkännande för bortskaffande av avfallet.

Mer information om avfall (stuk.fi).

Intern exponering uppskattas kalkylmässigt utifrån radioaktivitetsbestämningar av de material som används i processen. Exponering för yttre strålning beräknas med hjälp av dosraten för arbetsstationerna och den arbetstid som används vid dem. Alternativt kan även extern exponering uppskattas kalkylmässigt med hjälp av koncentrationsdata.

Vid bedömningen av exponering ska STUK meddelas om följande:

• vem som gör utredningen
• de radionuklider och exponeringsvägar som är betydande med tanke på exponeringen och exponeringens centrala bedömningsgrunder
• en uppskattning av arbetstagarens stråldoser och antalet arbetstagare som exponeras för strålning
• en uppskattning av allmänhetens stråldoser och antalet personer som exponeras för strålning
• de åtgärder som begränsar strålningsexponeringen och som har beaktats vid bedömningen av yrkesmässig exponering och exponering för allmänheten.

Utredningen ska upprepas eller uppdateras om verksamheten eller omständigheterna ändras på ett sätt som kan leda till att exponeringen överskrider referensvärdena. Detta kan till exempel ske när råvaran eller dess ursprung ändras. 

STUK rekommenderar att utredningen uppdateras vart femte år.

Utredningen skickas till STUK med en elektronisk blankett (Formbox)