De radioaktiva ämnen som uppstår vid sprängning av kärnvapen är i genomsnitt mer kortlivade än de radioaktiva ämnen som frigörs i miljön vid en kärnkraftsolycka. Om till exempel en strålningssituation som orsakats av en kärnsprängning är tusen gånger så stor en timme efter sprängningen jämfört med en strålningssituation som orsakats av en allvarlig kärnkraftsolycka, har skillnaden i strålningssituationernas allvarlighetsgrad utjämnats inom några dygn.

Efter ett år är nedfallet av radioaktiva ämnen som orsakats av en kärnsprängning cirka tre procent av nedfallet som orsakats av en kärnkraftsolycka. Å andra sidan innebär den kortare halveringstiden för radioaktiva ämnen som uppstår vid en kärnexplosion också att doshastigheterna i början blir mycket högre efter en kärnvapenexplosion än efter en kärnkraftsolycka.

Skillnaderna mellan en kärnsprängning och en kärnkraftsolycka måste också beaktas vid planeringen av skyddsåtgärder. Att skydda sig från en kärnsprängning kräver att man snabbt flyttar sig till skyddsrum, men vid en kärnkraftsolycka är skydd inomhus (i en bostad eller en offentlig byggnad) den viktigaste skyddsåtgärden.

I värsta fall kan nedfall från en kärnexplosion nå flera staters områden på hundratals, till och med tusentals kilometers avstånd. Detta påverkas av sprängladdningens egenskaper, explosionshöjden, kvaliteten på markytan och väderförhållandena. Särskilt explosionshöjden har en mycket stor inverkan på om närnedfall uppstår alls och hur långt nedfallet sprids om det uppstår.

Med kärnämne avses särskilda klyvbara material som lämpar sig för framställning av kärnenergi och råmaterial. Särskilda klyvbara material är plutonium-239 (Pu-239) och uran anrikat med isotoperna uran-235 (U-235) eller uran-233 (U-233). Råmaterial är naturligt uran, utarmat uran och torium.

Med kärnmaterial avses kärnämnen samt andra ämnen som används för kärnvapen eller deras planering och tillverkning (till exempel deuterium och grafit), utrustning (bl.a. bränslebehandlingsutrustning), anläggningar (bl.a. anriknings- och upparbetningsanläggningar), datamaterial och avtal.

När en atombomb exploderar frigörs det en enorm mängd värmestrålning, vilket gör att samtliga rester av bombens delar hettas upp till flera tiotals miljoner grader och förångas. Eftersom alla gaser bildas i bombens ursprungliga volym, orsakar förångningen ett enormt tryck som är ungefär en miljon gånger högre än den normala atmosfären. Värmestrålningen från heta gaser är huvudsakligen röntgenstrålar som vid en luftexplosion absorberas i den omgivande luften inom en radie på några meter. Eldklotet bildas till följd av kemiska processer i material från luften och vapnets förångade rester.

Strålsäkerhetscentralen (STUK) övervakar användningen av kärnmaterial i Finland och är en nationell informationscentral i frågor som gäller övervakning av kärnvapenprov. Här samarbetar STUK också med internationella aktörer, såsom IAEA och CTBTO. STUK samlar in information och upprätthåller lägesbilden. STUK har också en beredskapsuppgift om ett vapen exploderar på en plats som kan hota befolkningen.

Använt kärnbränsle är inte ett primärt material för byggande av kärnvapen. Förhållandet mellan isotoperna i det använda bränslets plutonium är ogynnsamt för konstruktion av bomber, vilket gör det mer utmanande att bygga ett välfungerande kärnvapen än om man använde egentligt kärnvapenkompatibelt plutonium. Att separera plutonium från använt bränsle kräver också en komplicerad kemisk upparbetning. Dessutom skulle detta få stora politiska och ekonomiska konsekvenser, eftersom sådan verksamhet skulle bryta mot de strikta användningsvillkoren i övervakningen av kärnmaterial och avtalen om anskaffning av bränsle.

De största farorna med kärnvapen beror på den egentliga användningen som bomb, men även tillverkning, lagring och transport är förknippade med en mindre risk för kärnvapenolycka.

Atombomber har till exempel förstörts i flygplansolyckor i Thule (1968) och Palomares (1966). Olyckorna förorenade miljön. Det fanns kärnstridsspetsar ombord på ubåten Jekaterinburg då den började brinna under underhåll i Kola i Ryssland år 2012. Om även kärnstridsspetsarna hade börjat brinna, skulle plutonium ha kunnat spridas till omgivningen.

Två atombomber har använts i krig. Under andra världskriget år 1945 sprängde USA atombomber i Hiroshima och Nagasaki. Dessutom har över 1 000 atombomber sprängts under kärnvapenprov. De flesta av dessa har varit mycket kraftigare än de bomber som användes i Hiroshima och Nagasaki.

Nej, det kan det inte. Kärnkraftverket i Zaporizhzhya kan kylas även om vattnet från Kahovka-reservoaren inte skulle gå att använda. Det kylvatten som anläggningen behöver tas normalt direkt från reservoaren, men anläggningen är förberedd på möjligheten att vatten från reservoaren inte finns tillgängligt. Det kylvatten som behövs tas då från en stor vattenbassäng byggd intill kärnkraftverket. Den sista av anläggningens sex reaktorer slutade generera el under hösten 2022, det vill säga alla reaktorer är avstängda. Det betyder att det behövs betydligt mindre vatten för kylning än vad som skulle behövas när reaktorerna normalt producerar el, alltså vattnet i vattenbassängen är tillräckligt för kylningen.

Kosttillskottsprodukter som innehåller jod skyddar inte sköldkörteln i en nödsituation med strålrisk. Skillnaden mellan styrkan hos det medicinska jodpreparatet Jodix som säljs i Finland och jod i kosttillskott är tusenfaldig.

Skadeverkan av kaliumjodid är mycket sällsynta. Men om du lider av sköldkörtelsjukdom bör du vara försiktig. Diskutera vid behov med din behandlande läkare om att ta en jodtablett.

Kaliumjodid rekommenderas inte för dem som har fått sin sköldkörtel avlägsnad. Personer som lider av överaktiv sköldkörtel, hudceliaki (dermatitis herpetiformis) eller vaskulit i samband med minskade nivåer av komplement (hypokomplementemisk vaskulit) bör inte heller använda jodtabletter som innehåller kaliumjodid. Ta inte en jodtablett, om du tidigare fått en allvarlig allergisk reaktion mot jod.

Jodallergi relaterad till användningen av kontrastmedel hindrar inte användningen av jodtabletter.

Hos patienter som använder tyroxin eller andra sköldkörtelhormoner för sköldkörtelns underfunktion är kaliumjodids sköldkörtelskyddande effekt mindre.

Jodtabletter har klassificerats som läkemedel och anvisningarna som finns i bipacksedeln gällande hållbarhet ska följas. Använd inte läkemedlet efter den sista förbrukningsdagen som nämns på förpackningen. Föråldrade läkemedel som inte har använts ska inte slängas i avloppet eller förstöras med hushållsavfallet. Lämna in oanvända läkemedel till apoteket för kassering.

I Finland förekommer för närvarande ingen risk för strålning eller ett behov av att ta en jodtablett. Läget i Ukraina har dock ökat finländarnas behov av beredskap och efterfrågan på jodtabletter har ökat. Problemet med tillgången till tabletter på apoteken är tillfälligt. En finländsk läkemedelstillverkare reagerar på den stora efterfrågan på jodtabletter.

I en nödsituation med strålrisk till följd av en kärnkraftsolycka är den viktigaste skyddsåtgärden att söka skydd inomhus, eftersom det effektivt minskar exponeringen för strålning. Att ta jodtabletter är en sekundär skyddsåtgärd som komplement till skyddet inomhus.

Mer information: 72timmar.fi - Ta skydd inomhus

Skyddet från en dos jod varar i ett dygn och fortsätter delvis i ytterligare ett dygn. Jodtabletterna borde tas 1-6 timmar innan man utsätts för radioaktiv jod för att skyddet ska vara fullständigt. Skyddet minskar allt mera ju senare joddosen intas. Joddosen har ingen effekt om det redan gått 12 timmar efter att man andats in de radioaktiva ämnena. För att säkerställa rätt tidpunkt ska jodtabletten endast intas enligt myndigheternas anvisningar.

Hos vuxna har man inte hittat samband mellan exponering för radioaktiv jod och sköldkörtelcancer. På grund av detta rekommenderar WHO inte jodtabletter för personer över 40 i nödsituationer med strålrisk. Undantag är gravida kvinnor och nödsituationspersonal. I en nödsituation med strålrisk är den mest utsatta gruppen små barn och foster. Dessutom ökar risken för biverkningar orsakade av överskott av jod med åldern, liksom förekomsten av sköldkörtelsjukdomar.

I en nödsituation med strålrisk är intag av jodtabletter särskilt viktigt för barn och gravida kvinnor. Sköldkörteln hos barn och foster är känsligare för strålning än den är hos vuxna. Det rekommenderas även att gravida kvinnor med sköldkörtelstörningar tar en jodtablett för att skydda fostret. Diskutera vid behov med din behandlande läkare om att ta en jodtablett.

Jodtabletter skyddar endast sköldkörteln och minskar inte den övriga exponeringen. När man skyddar sig genom att vara inomhus minskar man avsevärt den mängd radioaktiva ämnen som samlas i kroppen via inandningen, och då minskar även den dos som samlas i sköldkörteln. Således kompletterar intaget av jodtabletter skyddet man får av att vistas inomhus.

En jodtablett som tas i rätt tid mättar sköldkörteln med vanlig icke radioaktiv jod och förhindrar därmed att radioaktiv jod samlas i sköldkörteln. Radioaktiv jod lämnar snabbt kroppen via njurarna. Om tabletten tas för tidigt eller för sent blir den skyddande effekten svagare.

Vid en allvarlig kärnkraftsolycka kan radioaktiv jod frigöras i luften det är utmärkande för den att den samlas upp i sköldkörteln om den kommer in i kroppen till exempel via inandningen. Ackumulering av radioaktiv jod i sköldkörteln kan minskas genom att man tar en jodtablett. Effekten avgörs av rätt tajming. Därför ska tabletter endast användas på uppmaning av myndigheterna. Anvisningar om användningen av jodtabletter ges via radio och TV.