Veterinärmedicinska röntgenundersökningar

I veterinärmedicinska röntgenverksamhet kan riskerna som orsakas av strålning anses vara mycket låga. Vid röntgen produceras strålning tillfälligt under avbildningen.  

Vanligtvis görs avbildningen i ett separat avbildningsrum, som är planerat på ett sådant sätt att det praktiskt taget inte kommer någon strålning till utsidan. Där det är möjligt ges djuret lugnande medel och placeras i rätt läge med hjälp av exempelvis sandpåsar, hörnkuddar och andra fästanordningar. På så sätt behöver ingen vara närvarande under avbildningen. Om det är nödvändigt att hålla fast djuret under avbildningen kan djurets ägare hålla fast djuret. På detta sätt minskas strålningsexponeringen för en arbetstagare som oftare befinner sig i avbildningssituationer. Under alla omständigheter måste strålskyddsaspekter och adekvat strålskydd alltid beaktas. Det är till exempel inte bra att en person under 18 år eller en gravid kvinna håller fast djuret.

Om man är tvungen att befinna sig i rummet under avbildningen exponeras man främst för strålning som sprids från djuret. Vid avbildning med en konventionell röntgenapparat kan den person som håller fast djuret exponeras för en dos på 1–10 µSv vid en enskild avbildning, om inte personligt strålskydd används. Under användningen av strålning bör blygummiförklädet, -jackan eller -handskarna hos personer som arbetar nära ett djur och strålknippet ha en ekvivalent blytjocklek på minst 0,5 mm. I detta fall släpper skyddet igenom mindre än 5 % av den riktade strålningen, varvid den effektiva dos arbetstagaren utsätts för märkbart minskar.

Dessutom kan exponeringen minskas avsevärt, till exempel genom att

• öka avståndet till djuret som avbildas (fördubbling av avståndet minskar arbetstagarens exponering till ungefär en fjärdedel)

  • om bilddetektorn inte kan placeras på avbildningsbordet eller på en separat ställning när man till exempel röntgar en häst bör man använda en skaftförsedd hållare under avbildningen.

• använda så liten fältstorlek som det med tanke på undersökningen är möjligt

• genom att minska exponeringsvärdena (exponeringsspänning och exponeringsström).

Om avbildningen utförs i ett öppet utrymme eller någon annanstans än i själva röntgenrummet, till exempel i häststallar, beaktas vanligtvis inte behovet av strålskydd vid planeringen av utrymmet. I detta fall ska det säkerställas att det inte finns några utomstående personer i närheten av utrustningen och djuret under avbildningen. I ett öppet utrymme bör det till exempel finnas gott om utrymme i strålknippets riktning och där får ingen befinna sig under avbildningen. Om möjligt bör röntgenbilderna tas mot en bärande stenvägg, eftersom en konstruktionsmässigt stark vägg har bättre skyddskapacitet än andra väggar.

Bedömning av strålningsexponering orsakad av verksamheten

I allmänhet är exponeringen för arbetstagare i veterinärmedicinska röntgenverksamhet betydligt mindre än 1 mSv. Om detta värde överskrids ska arbetstagaren klassificeras som en strålningsarbetare. Detta påverkas avsevärt av antalet avbildningar som ska göras och den strålskärmning som ska användas. Den årliga exponeringen kan dock närma sig gränsen på 1 mSv om arbetstagaren ofta måste arbeta i röntgenrummet under avbildningen eller om avbildningen sker i ett öppet utrymme där det inte finns någon möjlighet att hålla avstånd till djuret som ska röntgas. I detta fall ska verksamhetsutövaren se till att exponeringsförhållandena övervakas, till exempel med hjälp av en gruppdosmätare, och vid behov klassificera arbetstagarna som strålningsarbetare. 

När verksamheten planeras på ett förnuftigt sätt är både den yrkesmässiga exponeringen och exponeringen för allmänheten veterinärmedicinsk röntgenverksamhet låg. Den effektiva dosen som vanligtvis orsakas av veterinärmedicinsk röntgenverksamhet är mindre än 1 mSv per år för arbetstagarna och mindre än 0,1 mSv per år för allmänheten. I båda fallen är klassificeringen av strålningsverksamhet i samband med säkerhetsbedömningen av strålningsverksamhet 3, dvs. den minsta möjliga. 

Strålsäkerhetsansvarig och användning av strålsäkerhetsexpert

I veterinärmedicinsk röntgenverksamhet fungerar en veterinär eller röntgenskötare som har genomgått vederbörlig utbildning, eller en sjukhusfysiker som strålsäkerhetsansvarig. Lämpliga utbildningsområden är veterinärmedicinsk röntgenverksamhet, konventionell röntgenverksamhet och allmän användning av strålning inom hälso- och sjukvård och veterinärmedicin.

Om det i verksamheten finns både yrkesmässig exponering och exponering av allmänheten (klass 3), ska en strålsäkerhetsexpert vid behov användas under aktiviteten. Vanligtvis finns det ett behov av att använda strålsäkerhetsexpert om det sker betydande förändringar i verksamheten eller arbetsmetoderna. Detta kan till exempel ske vid idrifttagning av en ny typ av enhet eller vid byte av avbildningsplats.

När verksamheten inleds ska en strålsäkerhetsexpert också användas för att bedöma arbetstagarnas och allmänhetens strålningsexponering. Strålsäkerhetsexperten hjälper till exempel vid planering av lokaler och inledande av verksamhet och i andra praktiska frågor som rör strålskydd.

Strålsäkerhetsincidenter

En enskild strålsäkerhetsincident i veterinärmedicinsk röntgenverksamhet resulterar vanligtvis i en relativt liten extra strålningsexponering. När verksamheten planeras är det dock viktigt att identifiera situationer som kan orsaka onödig exponering och att försöka på förhand förebygga avvikelser. Vanligtvis hör en strålsäkerhetsincident som inträffar i samband med en veterinärmedicinsk röntgenundersökning samman med det faktum att en utomstående person oavsiktligt är närvarande vid en avbildningssituation eller i dess närhet, någon av deltagarna använder inte vederbörligt strålskydd, de händer som håller fast djuret är i avbildningsområdet eller enheten fungerar suboptimalt.  

Det är viktigt att behandla de strålsäkerhetsincidenter som har inträffat och att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra sådana händelser i framtiden. Vid behov kan en strålsäkerhetsexpert användas för att hjälpa till att fastställa strålningsexponeringen.  

Om en strålsäkerhetsincident inträffar i veterinärmedicinsk röntgenverksamhet är det vanligtvis inte nödvändigt att rapportera det till STUK utan dröjsmål. Däremot är en strålsäkerhetsincident som utan dröjsmål ska anmälas till STUK exempelvis stöld eller förlust av en strålningsapparat eller ett tekniskt fel på apparaten som systematiskt orsakar extra exponering.

Ett kvalitetssäkringsprogram ska utarbetas i samband med strålningsverksamhet. I programmet ska det anges vilka kvalitetssäkringsåtgärder som ska vidtas, hur de ska genomföras, åtgärdsgränserna och vilka åtgärder som ska vidtas om dessa överskrids, samt ansvar för genomförandet av åtgärderna i programmet. Resultaten av kvalitetssäkringsåtgärderna ska dokumenteras. I veterinärmedicinsk röntgenverksamhet omfattar kvalitetssäkring i praktiken röntgenutrustningens skick och mekaniska funktion samt kontroll av nödstopp, varningslampor och strålskydd (minst årligen). Detta kan vanligtvis säkerställas utan någon specialutrustning. Instruktioner för att utföra dessa tester finns i följande avsnitt.

Dessutom måste röntgenutrustningens tekniska prestanda kontrolleras minst var 36:e månad. Ett undantag från detta är en intraoral röntgenanordning för vilken inget intervall har fastställts för att säkerställa dess funktionsduglighet. Fel och brister som påverkar strålsäkerheten måste åtgärdas innan enheten används. Utrustningsfel, utförda reparationer och andra händelser som påverkar strålsäkerheten ska registreras. Att säkerställa enhetens funktion kräver teknisk expertis och specialutrustning, såsom strålningsmätare och kvalitetskontrollfantomer. Därför utförs säkerställandet vanligtvis av enhetsleverantörens underhåll eller annan underhållsservice. 

Vid fastställandet av kontrollernas intervaller bör bland annat apparatens driftsbelastning beaktas. Dessutom ska röntgenutrustningens funktion kontrolleras efter till exempel omfattande underhåll eller reparation och alltid om det finns anledning att misstänka förändringar i utrustningens funktion.

Mottagningsgranskning och driftsättning av röntgenutrustning

Instruktioner och andra dokument som rör användningen av enheten måste levereras med enheten. Till exempel är bruksanvisningen, den tekniska handboken, installationsanvisningarna och eventuella andra dokument en viktig del av enhetens helhet. Om det finns brister i enhetens anvisningar och dokument kan den levererade enheten anses vara bristfällig. Manualerna ska också motsvara den levererade utrustnings- och mjukvaruversionen.  

Innan röntgenutrustningen tas i bruk ska en mottagningsgranskning av utrustningen genomföras. Verksamhetsutövaren ansvarar för att mottagningsgranskningen har utförts, men vanligtvis utförs granskningen av leverantören. Vid mottagningsgranskningen säkerställs bland annat att utrustningen efter transporten och installationen fungerar på ett ändamålsenligt och säkert sätt så att de lagstadgade kraven och de viktigaste prestanda- och säkerhetsegenskaperna som anges av tillverkaren uppfylls. Granskningen omfattar till exempel strålknippets och riktljusets noggrannhet samt granskning av strålningens utgångsegenskaper, såsom rörspänningens (KVp), rörströmmens (mA) och avbildningstidens (s) noggrannhet, repeterbarhet och linearitet. I samband med mottagningsgranskningen fastställs även jämförelsevärden för enhetens prestanda.

Leverantören anordnar ofta användarutbildning, vars omfattning och tidpunkt bör fastställas redan när utrustningen anskaffas. I utbildningen ska särskild uppmärksamhet ägnas åt enhetens nya funktioner och de funktioner som har ändrats jämfört med en eventuell tidigare enhet. Ändrade funktioner kan till exempel vara allmän utrustningssäkerhet och förhållandet mellan bildparametrar och bildindikatorns känslighet.

Som mottagningsgranskning av transportabel röntgenutrustning kan det vara tillräckligt att utrustningen genomgår tester som verksamhetsutövaren anser nödvändiga innan den tas i bruk. Detta gäller i situationer där man på ett vederbörligt sätt har säkerställt att kraven på överensstämmelse under drift uppfylls.

Granskning av röntgenutrustningens mekaniska funktion

Röntgenutrustningens mekaniska funktion och skick bör övervakas kontinuerligt vid användning av utrustningen. Man bör till exempel granska hur röntgenrörets riktning och inställning samt centreringen bibehålls och tillståndet hos enhetens kablar i normala avbildningssituationer. Funktionen hos eventuella nödstopp och varningsljus ska granskas genom testning.

Granskning av strålnings- och ljusfält

Strålning- och ljusfälten kan granskas genom att ta en röntgenbild av metallmarkeringarna placerade i hörnen av ljusfältet (till exempel mynt). Strålknippets kanter jämförs med tecken som anger motsvarande kanter på ljusfältet, och det ska kontrolleras att skillnaden mellan dem inte är mer än 1 cm eller 1 % av avståndet mellan röntgenrörets fokus och bildreceptorn.

Granskning av strålskyddens skick

När strålskyddsutrustning förvaras på platser som är reserverade för dem, till exempel i ställningar avsedda för strålskyddsutrustning, behåller skydden sin form och deras livslängd är så lång som möjligt. Strålskyddsutrustningens skick kan säkerställas genom att först känna på dem med händerna och visuellt granska eventuella skador. På så sätt säkerställer man att skyddsmaterialet har förblivit på plats. Dessutom kontrolleras om strålskyddens yttertyg och sömmarna är intakta. Vid behov kan skyddsutrustningens skick säkerställas genom röntgen. När det gäller ny skyddsutrustning kan man med hjälp av röntgen säkerställa att skyddsutrustningen är i gott skick vid inköpstillfället och att skyddsmaterialet inte har spruckit eller slitits. Det är en bra idé att ta bilden utan raster, eftersom rastret kan störa dess tolkning. Vid tolkning av bilden är det värt att notera att bilden kan vara något vågig, i vilket fall bilden kommer att visa små avvikelser i den grå nyansen.  Små hål kan också vara synliga i sömmarna, men dessa är täckta när skyddet bärs.

Rekommendation om kvalitetskontroll av bildvisningsmiljön och bildskärmen

Man bör utvärdera bildskärmens funktion genom att använda eventuella testbilder och program på arbetsstationen för bildvisning. Testbilder kan användas för att kontrollera att bildskärmen uppfyller de funktioner som utlovats av enhetstillverkaren. Genom att jämföra resultaten av utvärderingen med tidigare resultat är det möjligt att se om monitorns funktioner har förändrats och dess prestanda har försämrats.  

Bildens visningsförhållanden är förknippade med rummets belysning, och det är viktigt att uppmärksamma de reflektioner som syns på bildskärmens yta. Visningsförhållandena kan kontrolleras genom att uppmärksamma bildskärmens position och betraktningsvinkeln. Bildskärmen får till exempel inte visa reflektioner av ljuskällor när man ser på en mörk eller svart skärm. Belysningen bör också vara tillräckligt svag för att kunna se på röntgenbilder för att kontrastskillnader i mörka områden ska kunna observeras.  

Vad gäller användarnas veckovis utförda granskning är det ofta tillräckligt att konstatera att det inte har skett någon förändring i rummets belysning eller arrangemang. Monitorn bör inte utsättas för direkt ljus från andra ljuskällor, såsom lampor eller fönster. Dessutom bör dessa ljuskällor inte ligga inom synfältet för den som granskar bilderna.

Kvalitetskontroll av bildreceptorer

Det är viktigt att övervaka bildreceptorernas och bildvisningsanordningarnas och utrustningens vederbörliga skick för att kontrollera att bildkvaliteten är tillräcklig. De bästa anvisningarna för att utföra tillräcklig kvalitetssäkring kan erhållas från utrustningstillverkaren. Till exempel för flat-paneldetektorer rekommenderar utrustningstillverkare periodisk planhetskalibrering för att säkerställa bildens planhet.