USA genomförde på söndag morgon attacker mot tre kärntekniska anläggningar i Iran: Fordow, Isfahan och Natanz. Enligt uppgifter bekräftade av Internationella atomenergiorganet (IAEA) har strålningsnivåerna i omgivningen kring anläggningarna inte ökat. Organisationen följer läget noggrant.

Den amerikanska attacken följer en veckolång serie av israeliska attacker mot iranska kärntekniska anläggningar där man bland annat producerar teknik för urananrikning.

I Iran finns ett i drift varande kärnkraftverk, Bushehr. Kärnkraftverket i Bushehr har inte utsatts för attacker.

Irans anläggningar för urananrikning

De viktigaste anläggningarna i Iran relaterade till urananrikning, som står under IAEA:s tillsyn, är:

• Anläggningen för urananrikning i Natanz är huvudsakligen en underjordisk anläggning för urananrikning.
• Pilotanläggningen för urananrikning i Natanz är en underjordisk försöksanläggning där tester med avancerade centrifuger utfördes fram till dess att anläggningen förstördes.
• Anläggningen för urananrikning i Fordow är en anläggning för urananrikning belägen inne i ett berg.
• Kärntekniska centret i Isfahan omfattar konverteringsanläggning, bränsletillverkning och hantering av metalliskt uran.
• Karaj och Teheran är anläggningar för tillverkning av centrifuger.

Kärntekniska anläggningar och kärnkraftverk

• Kärntekniska anläggningar såsom anriknings- och bränsletillverkningsanläggningar (t.ex. Natanz, Fordow och Isfahan) är inte kärnkraftverk. Det anrikade uranet som hanteras i dessa anläggningar har mycket låg radioaktivitet, och vid en olycka antas det inte uppstå någon omfattande strålningsfara som påverkar omgivningen. Anläggningarna hanterar dock radioaktiva och kemiska ämnen (t.ex. uranhexafluorid, UF₆), som är farliga för människor och miljön, på grund av sin toxicitet.
• Kärnkraftverk (t.ex. Bushehr och det planerade Darkhovin) producerar el med hjälp av kärnreaktioner. Vid kärnreaktioner bildas starkt radioaktiva ämnen som, i händelse av en olycka, kan orsaka en allvarlig strålningsrisk utanför anläggningen (t.ex. Fukushimaolyckan i Japan 2011 och Tjernobylolyckan i Ukraina 1986).

Strålsäkerhetscentralen (STUK) fortsätter att följa utvecklingen.