Strålsäkerhetscentralens mätningar av radioaktivitet hos människor i Rovaniemi är en del av det program för mätning av radioaktivitet hos befolkningen som inleddes redan på 1960-talet.
En lastbil med täckt flak kommer att vara parkerad vid campuset i Rovaniemi framför huvuddörren till Lapplands universitet från måndagen den 8 april till torsdagen den 11 april. Genom lastbilens mätutrustning framgår vilka radioaktiva ämnen som finns i människor och hur mycket strålning ämnena avger.
Frivilliga studenter och personal vid Lapplands universitet och Lapplands yrkeshögskola har bjudits in att för att genomgå mätningar som tar femton minuter.
STUK utför motsvarande mätningar som i Rovaniemi också i Helsingfors och Tammerfors. På basis av mätningarna beräknar STUK hur stora stråldoser finländarna får av de radioaktiva ämnen som finns i dem själva och hur stor del av ämnena och doserna som härstammar från ämnen som människan åstadkommit.
Renskötare mättes först
Den första gruppen som i Finland kallades till befolkningsmätningar var renskötarna i norra Lappland och de första mätningarna gjordes år 1962. Vid den tiden föll radioaktivt material från kärnvapen som sprängdes i atmosfären ner tillsammans med regnen, särskilt i norr. Lavar samlade effektivt in radioaktivitet, och genom renar ackumulerades radioaktivitet särskilt hos renskötare som åt mycket renkött.
Sedan år 1963 har inga kärnvapenprov utförts i atmosfären i norr och den sista kärnvapensprängningen i atmosfären gjordes år 1980. Idag skiljer sig inte radioaktiviteten hos renskötare från den hos resten av befolkningen. Detta beror också på att renskötarnas kost blivit mer mångsidig.
I Finlands natur finns det dock fortfarande mycket små men mätbara mängder av radioaktiva ämnen från såväl kärnvapenprov som Tjernobylolyckan år 1986. Den viktigaste av dessa är isotopen 137 av grundämnet cesium.
Man behöver inte oroa sig för strålningsdosen från cesium-137. Strålningsdosen är mindre än en tusendel av den genomsnittliga totala dosen strålning som finländarna får från olika källor per år, och har ingen inverkan på människors hälsa.
Största delen av den stråldos som finländarna får beror på olika externa källor och inte på radioaktivitet inuti kroppen. Den mesta strålningen får finländarna av radongas i inomhusluften i hemmen och på arbetsplatserna.
